"Hur kan man döda ett barn och gå fri?"
Det är september och vanligt höstväder. När jag tittar ut skymtar jag solen och det blåser. Det var samma väder den 16 september 2004. Dagen då jag förlorade en del av mitt hjärta. Den dagen dog min dotter Nadine. Hon var fem veckor gammal och en lugn liten tjej.
Plötslig spädbarnsdöd var vår första misstanke, hon var ju frisk annars. Att beskriva känslan av den dagen är omöjligt, att ens tänka på den gör fortfarande ont.
Senare fick jag veta att det inte var plötslig spädbarnsdöd som tog mitt barns liv. Jag fick även veta att den plötsliga sjukhusvistelsen när hon var tre veckor inte alls var en infektion. Min lilla Nadine dog av en människas hand. Nadine blev häftigt skakad, upprepade gånger, så att hennes hjärna slets sönder. Och den människa (om man kan kalla honom för det) som gjorde det var hennes egen far. Jag lämnade min dotter i hennes fars vård för att han skulle ta hand om henne och värna om henne. Istället tog han livet av henne med våld.
Två dagar före jul 2004 friade tingsrätten honom med motiveringen att det var oklart vem som skakat ihjäl min dotter. Att hon blev skakad var det ingen som ifrågasatte.
Ungefär ett år senare kom det upp i hovrätten, efter att vi överklagat tingsrättens dom. Hovrätten slog fast att det var han som skakat min dotter till döds. Han dömdes till 5 års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Han överklagade till Högsta domstolen där han fick avslag med motiveringen att hovrättens bedömning av fallet var riktig.
I dag är han fortfarande på fri fot, och jag undrar varför? Hur kan en människa som blivit dömd för att ha dödat ett barn fortfarande leva som om brottet aldrig begåtts, fyra år senare? Hur kan det vara möjligt att bli dömd för ett brott och ändå inte behöva sona för det? Hur kan det i dagens Sverige vara möjligt att en dömd person har mer rättigheter än offret? Än offrets familj; vi som får tänka på det som kunde ha varit varenda dag? Min dotters far stal ett liv, en framtid och otaliga upplevelser som aldrig kommer att inträffa. Vilken hårfärg skulle min dotter ha fått, vilken ögonfärg skulle hon ha fått? Hur skulle hennes röst ha låtit? Han stal minst två liv genom att döda. Men han får inget straff?
Jag har otaliga gånger försökt få reda på varför han inte har börjat avtjäna sitt straff men jag får inga svar. Det spelar ingen roll om jag ringer kriminalvården, åklagarmyndigheten eller justitiekanslern. Jag bollas bara runt.
Jag har fått betala varje dag i 4 år för att jag var dum nog att lita på en annan människa.
När ska den människan få betala för att han dödat? Innan min dotter blev dödad hade jag förtroende för det svenska rättväsendet, men nu har jag insett att det bara är ett stort skämt. Ska det vara så?
Cecilia
Av Expressen
expressen@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan