Så spionerade han i Göteborg

IB

IB (Informations-byrån) var försvarets hemliga underrättelsetjänst. IB bildades 1965 och hade till uppgift att samla uppgifter om kommunister och andra personer som kunde misstänkas vara säkerhetsrisker.

Det handlade mest om att kartlägga människor som kände sympati för Sovjetunionen. Den 3 maj 1973 avslöjades den hemliga organisationen av tidningen Folket i Bild/Kulturfront.

Artikeln var skriven av Jan Guillou och Peter Bratt. De båda dömdes 1974 till fängelse för spioneri. IB fortsatte med viss verksamhet till 1978.

Ekberg levde farligt då han spionerade på vänstern. I sina memoarer berättar han nu historier om hur han smygkopierade papper och bombhotade flygplan.
Berättelserna i memoarboken "De ska ju ändå dö" är som hämtade ur en spionroman. En del utspelar sig i Göteborg för omkring 40 år sedan, och en del i Mellanöstern.
Gunnar Ekberg är nu 64 år och arbetar sen länge i reklambranschen. Som ung dykare värvades han till IB (Informationsbyrån).

Sökte Sovjetspionage

I Göteborg fick Gunnar Ekberg i uppgift att nästla sig in i KFML, FNL-grupperna och Palestinarörelsen. Allt för att hitta uppgifter om bland annat Sovjetspionaget.
En natt smög Ekberg iväg till vänsterextrema KFML:s lokal på
Mellangatan i Haga. Med fingrarna lyckades han pilla upp ett fönster och klättra in med kamera, stativ och lampa.
Han plockade fram hemliga papper och fotograferade dem utan att bli upptäckt. Spionen kunde gå ut genom dörren.
På Studentkåren ordnade han saken mitt på ljusa dagen. Väns-terorgansationen SDS var intressant för IB. Det visade sig att organisationens medlemsmatrikel låg öppet i en brevkorg på ett skrivbord. Så en dag vid lunchtid gick Ekberg in på kontoret utan att någon såg honom och lade beslag på matrikeln.
Med papperen i en portfölj gick han ner till ett kafé på Avenyn.

Ingen märkte något

Sen matrikeln fotograferats av en annan person på Hotel Rubinen kunde spionen återvända med den till kåren. Ingen märkte heller när han ordentligt lade tillbaka papperen.
Utanför Studentkåren fanns på den tiden en telefonkiosk. Därifrån ringde Ekberg till flyg-platsen i Frankfurt och påstod att det fanns en bomb på ett israeliskt flygplan.
Ekberg erkänner i dag att det var olagligt men tröstar sig med att ingen människa skulle skadas. Planet bara försenades.
- Det var ett test. Om jag vägrat hade jag inte kommit in i de här våldsamma rörelserna i Mellanöstern, förklarar han.

"Väldigt märkligt liv"

Var du rädd under åren som spion?
- På nå't sätt plockar man väl undan rädslan. Det är ett väldigt märkligt liv.
- Tiden efteråt fick jag däremot posttraumatiska besvär, som när soldater kommer hem från krig.
I boken berättar Gunnar Ekberg hur den göteborgske kommunstledaren Frank Baude en gång sa till honom att man fick räkna med infiltratörer i en organistion som deras.
- Men du kan vara lugn för att vi vet var vi har dem, sade Baude.
Ekberg kände sig inte speciellt lugn.

Av Börje Andersson
borje.andersson@gt.se