Centrum mot rasism är som "Bagdad-Bob"

Jesper Falkheimer är medie- och kommunikationsforskare vid Lunds universitet och kulturskribent.
Tillsammans med Lars Palm gav han nyligen ut Förtroendekriser hos Krisberedskapsmyndigheten.

Centrum mot rasism har under de senaste månaderna befunnit sig i strålkastarljuset. Detta sedan stenhård kritik levererats av massmedier och en del styrelsemedlemmar. CMR anklagas för att ha bränt skattebetalarnas pengar på dyra konferenser, elegant kontorsinredning och meningslösa kampanjer. De flesta av oss minns säkert attacken på GB-glassen Black Nogger som påstods diskriminera mörkhyade. Kampanjen är ett skolexempel på hur man gör för att motverka sitt syfte och förlöjliga en viktig samhällsfråga. Det vore knappast något att yvas över om det var en oberoende förening som låg bakom. Men Centrum för rasism är en statligt finansierad verksamhet. Målet när CMR grundades var att samordna alla antirasistiska organisationer i Sverige. Ett bra syfte, kan tyckas. Men behövdes flotta lokaler och flera anställda på Sveavägen i Stockholm för att detta skulle uppnås? Nåväl, alla ska få en andra chans. Vad har då CMR gjort sedan mediedrevet gick i gång? På sin hemsida lyfter de fram kommande

Jesper Falkenheimer

kampanjer mot krogdiskriminering, filmdagar och utställningar. Men detta tycks mest vara bisaker med tanke på den flora av försvarstal som producerats i nyhetsbrev och artiklar. Nyligen drogs regeringens integrationsexpert professor Masoud Kemali in i debatten och han kallade mediernas behandling av CMR för en smutskastningskampanj. Här är det med andra ord inte tal om att göra några pudlar och försöka att möta kritiken med nyanserade svar. Ur ett retoriskt perspektiv är de otaliga försvarstalen högst ovanliga för vår tid. Till skillnad från de flesta politiker, tjänstemän och företagare ber man inte alls om ursäkt. I stället upprepas om och om igen att man inga fel har gjort. Argumentationen balanserar på mycket lösa boliner. På frågan varför man skaffat sig dyra lokaler i Stockholms centrum svarar man att: Sanningen är ju som alla förstår att det inte är lätt att i Stockholm hitta lokaler som uppfyller alla de önskemål man har. Angående kritiken mot vidlyftiga konferenser svarar man: Att ha konferenser någonstans utanför vardagen i organisationens lokaler är inget uppseendeväckande. Tvärtom, det är många gånger mycket väl använda pengar. Medierna och kritiska medlemmar är enligt CMR mörkrets krafter som inte har ett enda rätt. Tillsammans ska vi besegra dessa krafter. Slut upp i vår gemensamma kamp. Onekligen ganska ovanliga svar för att komma från en statligt finansierad verksamhet. Särskilt med tanke på att det är opinionsbildning som tycks vara CMR:s huvudsakliga sysselsättning. Att angripa sin motståndare är sällan en meningsfull kommunikationsstrategi, om man inte har fullständigt hållbara argument på sin sida. CMR använder faktiskt samma strategi som Iraks dåvarande informationsminister Bagdad-Bob tillämpade när USA angrep landet för ett par år sedan. Inom retoriken kallas det för apoteos, totalförnekelse. Bagdad-Bob, eller Al-Sahaf som var hans korrekta namn, förnekade om och om igen, trots att journalisterna kunde se vad som hände på plats, att amerikanerna gjorde militära framgångar. Hans sista framträdande skedde på ett hotelltak med amerikanska stridsvagnar och soldater nedanför. Trots detta hävdade han att: Det finns bara två amerikanska stridsvagnar i denna stad. Deras styrkor begår självmord i hundratal. Kampen är mycket hård och Gud har gjort oss segerrika. Kampen fortsätter. De närmast religiösa associationerna som är typiska för förnekelsen är också frekventa hos CMR. I deras senaste uttalande konstateras att destruktiva krafter verkade utanför styrelsen och allierade sig med reaktionära krafter som gärna vill se CMR försvinna från arenan och mitt i allt det negativa som CMR fått genomlida lyser dock hoppets ljus. Det går att småle åt totalförnekelserna. Men de kan få allvarliga konsekvenser. Dels drabbas förtroendet för de många och sunda ideella föreningar som arbetar mot rasismen. Dels drabbas en mängd offentliga organisationer som arbetar med informationskampanjer på seriös grund. Bästa försvaret för dessa vore att lyfta över de skattepengar som pumpas in i CMR till den plats där de gör bäst nytta i grundskolans samhälls- och historieundervisning. JESPER FALKHEIMER

Av Fjärde Sidan
fjarde.sidan@expressen.se