Det farligaste 2007 är att han sitter på en hög stol
Hovet, Stockholm
Årets kursändring på skiva var nödvändig. Mannen som är Marilyn Manson med alla lidande gothkids därute hade fastnat, musikaliskt och idémässigt. ”Eat me drink me” blev därför ett nytt steg, en skilsmässoplatta som låter mer Ziggy än Ozzy och som innehåller mindre industrislammer men fler dystopiska kärleksvampyrer.
Så hur går det när Manson tar plattan till konsertlokalerna? Ryckigt, ojämnt och bara bitvis glimrande. Manson live har förändrats på tio år. Då väntade man med skräckblandad förtjusning på att frontmannen skulle ge sig på bandmedlemmar eller vakter med tillhyggen.
Det farligaste som händer 2007 är att Manson sitter på en jättehög stol. De nya låtarna, då Manson vågar vända fokus till brusten kärlek, får stå tillbaka för välkända nävpumparhits för massan. Det är lite synd. För bakom all konfetti och stora gester har Manson en liten tajt rockkvartett som gärna skulle fått större musikaliskt svängrum.
Största problemet är ändå bristen på rytm konserten igenom. Mellan nästan varje låt blir det en lång paus då konsertpulsen går ner. Till slut blir det en vanlig kväll på jobbet för en av rockens mest kontroversiella figurer.
”Putting holes in happiness”
Robotdockan, vad var tanken där?
Av Anders Dahlbom
kulturen@expressen.se
Upp
Gå till förstasidan
