Marie Söderqvist: Ditt barns hälsa går före din integritet

Exakt hur många barn som varje år i Sverige föds med alkoholskador är det ingen som riktigt vet. Det krävs ett relativt ihärdigt och omfattande drickande för att man ska ge sitt foster permanenta skador. Barn som föds med det som kallas fetala alkoholskador, eller FAS, ser inte riktigt ut som alla andra barn. Ansiktet är platt, näsan kort och bred, överläppen är tunn och käken är inte helt utvecklad. De har lägre födelsevikt och är kortare än andra bebisar. När dessa nyfödda växer upp kommer de att under resten av livet ha mycket svårare med koncentration, uppmärksamhet, impulskontroll och uthållighet än andra barn.
Krasst uttryckt: en alkoholiserad mamma, för det är bara alkoholiserade mammor som kommer upp i de mängder som krävs, kan förstöra sitt blivande barns liv redan när det ligger i magen.

Gravida kvinnor utan alkoholmissbruk dricker allt mindre. Andelen som svarar att de inte dricker alls har ökat till 90 procent. Och de flesta av dem som svarat att de drack någon gång under sin graviditet sade sig ha tagit ett litet glas vin till maten.
Som vanligt är det de redan välanpassade kvinnorna utan problem som har blivit ännu lite duktigare, vilket kanske är bra, men det har en helt obefintlig effekt på antalet barn som föds med alkoholskador.
För att försöka göra något åt att det årligen föds ett par hundra barn i Sverige - det är den siffran man får fram om man frågar experter i ämnet - som är skadade för livet redan i fosterstadiet, har socialminister Maria Larsson pratat om att se över bemötandet av alkoholiserade gravida kvinnor. Hon har antytt att det kanske ska kunna bli fråga om någon form av tvångsvård för att förhindra att missbrukande mödrars destruktiva beteenden skadar de ännu ofödda barnen.

Detta föranledde ett utbrott från Dagens Nyheters ledarskribent Barbro Hedvall. Hon upprörs över det integritetskränkande och moraliserande i att hindra gravida kvinnor att supa. Hedvall skriver: "Att öva tvång mot dem just när de är gravida vore ett övergrepp av samma art som det gamla överhetssamhällets".
Hedvall tycker alltså att rätten att få kröka fritt i nio månader är viktigare än rätten att få chansen att födas frisk.
De flesta kvinnor vill sina barn väl. Det gäller även gravt missbrukande kvinnor. Att låta kvinnor som inte är förmögna att fatta rimliga beslut få supa bort sina barns möjligheter till ett friskt och fullt liv är inte respekt mot kvinnor. Det är motsatsen - ett förakt för människors svaghet och rätt att få hjälp i utsatta lägen, även om det för stunden innebär tvång. På samma sätt som det är rätt att rädda dem som försöker ta livet av sig, även med tvång om så behövs, är det rätt att hindra gravida kvinnor att missbruka bort sitt ofödda barns liv.

Vi har lagar som gör att människor som är HIV-positiva och väljer att ha oskyddat sex med andra utan att berätta om sin sjukdom i extrema fall kan tvångsinterneras. Men just gravida missbrukande kvinnor ska ha friheten att göra något som de förmodligen, om de någon gång kommer ur sitt missbruk, kommer att ha samvetskval för under resten av livet - givit sitt eget barn permanenta livslånga skador.
Det är, tvärtemot vad Barbro Hedvall skriver, ett övergrepp att låta den rätten fortgå.

Av Marie Söderqvist
marie.soderqvist@expressen.se