Inga-Lina Lindqvist / Drottningflickan

PÅ BOKMÄSSAN
•  Fredag 26 september klockan 11 och samma tid lördag kan du få professionella synpunkter på din text av Inga-Lina Lindqvist, Erik Grundström, Ylva Wallin och Marianne Sällström.
•  Lördag klockan 12.30 berättar Inga-Lina Lindqvist om sina nya roman.

Hon är ju alldeles rysk! frestas man utbrista om Inga-Lisa Lindqvists nya roman underbetitlad ”En saga”. Inte för att Lindqvists modersmål är ryska utan för att storyn är sjövild. Den kunde även kallas ”komedi”, som förra årets ”fristående föregångare” Mirakelkuren.
Den och Drottningflickan är skrivna i samma snabba andetag och höga tempo. Gemensamma teman är religion och flum, sex och kärlek, familjestrul och helande.
Berättartekniken är också densamma, växlar mellan personer: Elisabet är protestantisk abbedissa, konverterad från sekulär judendom. Nina en manslukande socialsekreterare, döpt till sjöjungfrunamnet Melusina av sin kristallflummiga mamma. Ludvig bruksortens snygga präst med mediala, exorcistiska gåvor.

Som om dessa tokskallar inte vore nog finns här också en missbrukande, självskärande överklasstjej vars högpresterande, katolska läkarmamma inte kan hantera. Plus ytterligare en galen dotter, moder Elisabets: Rebecca, som har gått från sekulär till ortodox judendom och lever med en bosättare i Israel och deras fyra barn. Det är rätt kul när Rebecca på besök i klostret vill äta på papperstallrikar i stället för ”orent” porslin men får nej med hänsyn till miljöpolicyn. Kosher mot klimat verkar sluta med skärbräda.

Drottningflickan är överlag rätt kul, på ett chick lit- mer än sagolikt sätt (lite otur för Lindqvist att förläggas så snart efter Inger Edelfeldts utsökta Namnbrunnen), komplett med egen hemsida och ”extramaterial”, där Lindqvist skriver om hur den brittiska författaren Susan Howatch – av ”family saga-type” – har inspirerat henne.
För att vara chick lit är det ovanligt påläst. Lindqvist gödslar med bisarra detaljkunskaper om religiösa praktiker, franska kungalängder och internetmarketing.
De språkliga infallen vacklar mellan smarta och töntiga, typ att en ombyggnad har kostat klostret tagelskjortan. Och jag kan inte påstå att jag grips vare sig av bokens crazy klippdockor eller knöliga intrig. Men faktiskt av berättarglädjen. Författarens eget jubel över sina figurer sipprar ocensurerat igenom och når läsaren. Spasibo!

Av Nina Lekander
nina.lekander@expressen.se