Förvaret / Göteborgs stadsteater

FÖRVARET | Av Johannes Anyuru och Aleksander Motturi | Regi Henrik Dahl | Göteborgs stadsteater | Speltid 1.30

Twingly bloggsök

Samtidigt som det pågår en internationell klimatkonferens i Köpenhamn har ett nytt väderfenomen iakttagits på ett flyktingförvar i Sverige.
Där har det börjat snöa från taket. En meteorologisk avvikelse som, i dramatikerdebuterande poeten Johannes Anyurus och Aleksander Motturis Förvaret, snarare ska tolkas som tecken på ett hårdnande samhällsklimat än effekten av en global väderlek som uppför sig som en berusad psykopat.
I ett sådant minusgradigt samhällsklimat är det fullt tänkbart, för att inte säga logiskt, att flyktingar som fått avslag på sina asylansökningar interneras i så kallade ”förvar” i väntan på avvisning av självutnämnt humana demokratier. Behandlas som brottslingar därför att de, av olika dystra anledningar, flytt sitt födelseland för att söka trygghet på annan ort.

Jo, Förvarets angelägna ärende ligger emellanåt nära plakatteatern, om än i poetisk skrud. Dessbättre vet regissören Henrik Dahl exakt hur han ska förvalta det rasande grundmaterialet.
I Clive Leavers klaustrofobiska scenrum – dess formmässiga bas utgörs av två inplastade rektanglar med snötäckta golv – sätts grundackordet redan i spelöppningen: det här är helvetet.
Rörelsemönstret hos såväl förvarare som förvarade präglas därför av ett slags hukande försiktighet, som vore de tyngda under den skam det innebär att delta i ett system där frihetsberövande och avvisningar av behövande faktiskt politiskt försvaras med begrepp som ”solidaritet” och ”ansvar”.

Ensemblen är, som alltid på Göteborgs stadsteater nuförtiden, alldeles utmärkt. Victoria Olmarker och Mattias Nordkvist försvarar positionerna som två av landets mest spännande skådespelare, Sergej Merkusjevs desperata cyniker Aleksej förtjänar medalj.
Uppsättningen likaså.
I en av dess mest brännande ögonblick citerar en av de ”förvarade” (Maryam Moghaddam) Obamas färska fredspristal – försvarstalet för fortsatt militärexport till Afghanistan – ord för ord.
Så mycket mer samtidsförankrad blir inte svensk teater just nu. Inte mer drabbande heller.

Av Johan Hilton
johan.hilton@expressen.se