En FRA-lag som funkar

Den västafrikanska dilemmasagan, från Anechofolket i Togo, återberättas av Janne Lundström i "Pumpan som födde ett föl". Tjuvarna äter geten och styr stegen mot bybrunnen där kvinnorna fyller vattenkrukor.
- Ge mig vatten så jag kan skölja ner all mat, säger en av männen.
- Tänk på vad du säger! varnar en annan.
- Han avslöjade ju ingenting: han sa mat, inte getkött.
Vem av tjuvarna pratade bredvid mun?

Fredrik Reinfeldt har hängt upp jag-går-och-fiskar-skylten under regeringens största kris. Försvarsministern återanvänder argumentet att FRA-lagen kan rädda svenska liv i Afghanistan. Trots att det redan underkänts av FRA:s Ingvar Åkesson som råkade tala bredvid mun: talibaner kommunicerar inte över svensk kabel.
Samme Åkesson har nu JK-anmält bloggaren Henrik Alexandersson som publicerat hemliga dokument om svenskar som FRA spionerat på.
Uppgifter som läckt från Åkessons eget FRA. Den myndighet vi nu ska betro med våra intimiteter.

Tonläget har, med rätta, varit högt i FRA-debatten. Men under de senaste dagarna har flera liberala åsiktsproffs, däribland bloggaren PM Nilsson, efterlyst en kompromiss som kan ena en splittrad borgerlighet.
Jag gör inte anspråk på att vara talesman för FRA-motståndet. Men jag har fällt hårda ord. Och jag vill, som tecken på god vilja, inleda fredsförhandlingar.
Sverige behöver signalspaning, hävdar man. Det är lätt att hålla med. Såväl ryska spioner som terroristceller kommunicerar i dag över nätet. Men att ge en hemlighetsfull myndighet ett vagt formulerat uppdrag med mycket vittgående befogenheter gör staten till den största spionen och skapar förutsättningar för den mest omfattande terrorism.
Lyckligtvis finns det andra spärrar mot maktmissbruk än parlamentariker som reducerat riksdagen till transportkompani. Centrum för rättvisa driver nu FRA-lagen till Europadomstolen.
Domstolen har redan bedömt två signalspaningslagar; den brittiska och den tyska. Och nu bör regeringen spetsa öronen:

Den brittiska lagen, som dömdes ut, bär stora likheter med den svenska: Massavlyssning utan fullgott skydd för integriteten. Lagens luddiga syfte var bland annat att främja britternas ekonomiska välstånd. Också svenska FRA ska skydda mot valutaspekulationer och ekologiska obalanser.
Den tyska signalspaningslagen, en del av lagpaketet G10, fick däremot, efter viktiga korrigeringar, grönt ljus av Europadomstolen.
Den tyska lagen liknade också först den svenska, men fick återremitteras efter en vända i tyska förbundsdomstolen. Den förbättrades ytterligare under prövningen i Europadomstolen (Weber Saravia vs Förbundsrepubliken): En oskyldig som utsatts för spaning måste underrättas. Man får inte bedriva godtycklig massavlyssning.
Dessa viktiga förändringar skedde alltså inte tack vare någon omfattande debatt, utan för att det är så en konstitutionell demokrati fungerar. I detta avseende är Sverige en bananrepublik.
Om regeringen vill sluta borgfred bör vi ställa krav: FRA måste ha underrättelseplikt; oskyldiga spaningsobjekt ska informeras. Syftet med lagen ska endast omfatta hot om väpnat anfall, terrorism och grov internationell brottslighet.
Jag vill också föreslå att en särskild domstol, bakom lyckta dörrar, måste godkänna sökordsparametrar eller objekt eller som FRA vill spana på.

Om regeringen fortsätter att slå dövörat till går den mot en Pyrrhusseger. Den övertalade visserligen en lika motvillig som tam riksdagsmajoritet. Men vi kan å andra sidan redan i förskott sända en tacksamhetens tanke till domarna i Strasbourg.

Av Aaron Israelson
aaron.israelson@expressen.se