Debatt: Döm ingen innan dom fallit

Efter att ha tagit del av Jimmy Fredrikssons i stora drag eminenta inlägg på ledarsidan om riksdagsledamöternas hyckleri angående tryck- och yttrandefriheten (GT 24/8–07), vill jag bara påpeka att det, bortsett från riksdagsledamöternas dubbelspel, finns en sak i texten som jag reagerar på.
Enligt en Sifoundersökning anser sju av tio riksdagsledamöter att bildpublicering av misstänkta, men inte dömda, skall förbjudas.
Jimmy Fredriksson ställer sig då frågan om vi verkligen vill ha ett samhälle där skurkar aldrig behöver oroa sig för att få sin bild i tidningen.
I en rättsstat bör ingen människa definieras som skurk förrän en fällande dom mot denna människa har vunnit laga kraft.
En åklagare får förvisso inte väcka åtal mot någon utan att ha någorlunda torrt på fötterna, och även om de allra flesta åtal leder till fällande domar, kvarstår enda denna sanning: Stämd är inte lika med dömd.

Man kan bara föreställa sig vilken förödande verkan det måste ha på en oskyldig persons liv att hängas ut som brottslig i medierna – en förödande verkan på relationen till vänner och bekanta, skador som kan vara irreparabla, även om åtalet senare ogillas av domstolen.
Människor kan ha svårt att frigöra sig från tankar i stil med: "Kanske var han skyldig trots allt..."
Poliser och åklagare kan göra misstag. Det är därför det finns domstolar där vittnen hörs under ed och där anklagade människor i de flesta fall kan få sin sida av saken belyst med hjälp av en offentlig försvarare.
Domstolar kan också göra misstag. Därför kan en part ofta få fallet prövat på nytt i en högre instans. Men såväl i tingsrätten som hovrätten gäller denna princip:

Hellre fria än fälla. Det skall mycket till för att fälla någon för ett brott, det är hårda beviskrav som gäller.
Hellre att tio skyldiga går fria än att en enda oskyldig fälls och straffas med såväl fängelse som ett skamfilat rykte för all framtid.
Vad är då kontentan av mitt resonemang? Bör medierna överhuvudtaget bevaka rättegångar? Skall de inte nöja sig med att rapportera innehållet i lagakraftvunna domar?

Ur tidningsmakarnas synvinkel går man ju då miste om den kittlande och säljande dramaturgi som det innebär att följa ett fall, steg för steg.
Tidningsläsarna drabbas av en liknande förlust.
Skall man inte ta mer hänsyn till medierna och dess törstande konsumenter, däribland jag själv, än till enskilda medborgares privatliv?
Svaret är kanske att man visst kan bevaka rättegångar, men att man inte behöver skylta med den ännu icke dömdes namn och bild förrän denne eventuellt fått en lagakraftvunnen fällande dom mot sig, även om den anklagades identitet i och för sig inte är hemlig.
Tjugo åskådare följer rättegången på plats, men två miljoner åskådare följer rättegången via medierna. Skillnaden för den ännu icke dömde är inte obetydlig...

Håkan Tendell
Håkan Tendell är domstolssekreterare vid Göteborgs tingsrätt.

Av Ledarredaktionen
ledare@expressen.se