Skriv ut Textstorlek:

Det rör på sig

Äntligen händer det något!
Göteborgs kommunstyrelse beslutade i går i nästan rörande enighet att ge stadskansliet i uppdrag att utreda prostitutionen i Göteborg.
Yrkandet, som det heter i den politiska världen, kom ifrån socialdemokraterna och miljöpartiet.
Fast det är klart – hade inte de folkpartistiska riksdagsledamöterna Cecilia Wigström och Birgitta Ohlsson dragit i gång den här kampanjen hade aldrig Göteborgs styrande partier agerat.

Och hade inte de två fått klara indikationer på att polisen i Göteborg ville ha hjälp av politikerna att göra något åt situationen i Rosenlund, hade kanske inte de dragit igång kampanjen heller.
Att GT kört hårt i ärendet har förstås också spelat roll.
I uppdraget till stadskansliet står inte ett ord om Rosenlund – utan det talas om ”en gata”.

Det förstås för att ingen ska tro annat än att det var s och mp som kom på hela grejen och inte lät sig påverkas av vare sig GT eller tjatiga folkpartister.
Men det gör inget.
Det viktiga är att något händer.
Därför lägger GT tills vidare ner sin kampanj och avvaktar utredningen och politikernas beslut.
Det finns ett vanligt motargument som är svårt att utrota. Det finns med i skrivelsen till Göteborgs stadskansli. Så här står det:
”Det har förekommit att man tidigare stängt av en gata som då hade samma problematik.”
Underförstått betyder det att om Rosenlund stängs för trafik helger och nätter så flyttar sexhandeln någon annanstans.
Det finns inget som helst belägg att det är på det viset. Det är ett synnerligen unket argument.
Under flera årtionden låg Göteborgs prostitutionsstråk i Vasastan.

De boende kring framför allt Götabergsgatan och Molinsgatan stördes av en evig biltrafik, osande tomgångskörning och sextrakasserier.
Men på vintern 1982, 30 januari, skrev Göteborgs-Postens dåvarande stridbare kulturchef Karl Beijbom, han bodde i Vasastan, en krönika där han föreslog de prostituerade att flytta till Rosenlund.
Prostitutionen skulle inte påverkas, men tredje man slapp åtminstone att bli störd, för där bodde ingen, skrev Beijbom.
Och det fantastiska hände:
1 mars 1982 flyttade samtliga prostituerade till Rosenlundsgatan. Där har verksamheten bedrivits sedan dess.
Men: Det är 25 år sedan!
Och ändå talar man om att om en gata stängs så flyttar verksamheten någon annanstans.
Hallå – det har hänt saker på 25 år.
Sexhandeln har redan flyttat – till internet.

Det är bara en mindre del av prostitutionen som sker öppet, som i Rosenlund.
Rosenlundsgatan är i dag yngre tonårsflickors och -pojkars inkörsport till sexträsket.
Det vet de som jobbar med de här problemen.
Dessutom är det så att tredje man numera störs. De kvinnor som jobbar där kan inte gå genom kvarteren utan att bli sexuellt trakasserade av torskarna.
Rosenlund är ett otrevligt ställe som vanligt folk försöker undvika och aldrig går till alls på kvällarna.

Det ligger centralt, nära vattnet och bör ägas av alla göteborgare.
Inte av dem som köper sex av knarkande tonårstjejer.