Vargen kommer igen - med lastbil

Det finns inget som rör upp känslorna i Sverige som vargjakt.
Tonläget under årets kortaste jaktsäsong har varit mer uppskruvat än som under vilket valår som helst.
Den riksbekante chefredaktörspoeten Göran Greider har diktat om vargen på kultursidorna.
Moderata ungdomsförbundets ordförande Niklas Wykman har ifrågasatt vargjakten och fältbiologerna har bokstavligt ylat ut sin ångest på gator och torg. Flera vargjägare har mordhotats.
Varför rör jakten på 27 vargar av drygt 200 upp sådana känslor?
Varje år skjuts 90 000 älgar - det drygt är 20 procent av stammen. Det skjuts 63 000 rävar och cirka 70000 harar.
Ingen skriver dikter om dem och ingen härmar harar utanför landets köpcentra.
Ingen gråter när jägarna fäller 120000 djur av samma sort som Bambi och hans mamma.
Vargen har blivit en symbolfråga som skär genom partier och blockgränser. Det finns inga gråzoner i frågan om gråben.
Fast GT ska göra ett försök:
Från början körde politiker och myndigheter över landsbygdsbefolkningen med ångvält i vargfrågan.

Det var dyrare att skjuta en varg än dräpa en människa. Djurägare som fick sina djur rivna betraktades som gnälliga bedragare av centralmakten i Stockholm.
Det slog tillbaka. Politikerna fattade läget. Naturvårdsverket drog tillbaka sina skogstokiga skadeståndskrav. Riksdagen tog beslut om en vargstam på strax över 200 djur. Regeringen tog beslut om licensjakt.
Men det är inte slut på långa vägar för att den är över.
För att vargstammen ska överleva måste det komma in friskt blod.
Skandulv, det skandinaviska vargforskningsprojektet som forskar på varg i Norge och Sverige, alltså samma forskare som föreslog hur licensjakten skulle gå till, säger i en färsk rapport att enda sättet att rädda den svensk/norska vargstammen från inavel är att importera invandrade vargar från Norrbotten.
De vargarna har inte en chans att komma levande genom renskötselområdet, så Skandulvs forskare vill att de bedövas från helikopter och transporteras med lastbil till en släppningsplats i mellersta eller södra Sverige.
Det är där problemen börjar. Var ska vargarna släppas ut?
Forskarna föreslår att de ska släppas "inom det befintliga utbredningsområdet, eller söder om detta".

Men reaktionerna oroar Skandulvs vargforskare.
I rapporten skriver de flera gånger om vikten av att lokalbefolkningen inte ska få uppfattningen att det handlar om myndigheternas vargar eller om att myndigheterna har bestämt att vargen ska slå sig ner på ett visst ställe.
På ren svenska: Det kommer att bli ett jäkla liv om dessa vargsläpp i områden där folk redan upplever vargen som ett hot mot livskvaliteten.
Vad vargkramarna inte tänkt på, eftersom de bara gått på känsla och inte förnuft, är att priset för vargsläppen är förskotterat.
Utan licensjakten hade det inte ens gått att föreslå en inplantering av varg till redan vargtäta områden.
Jaktpolitik skiljer sig inte från vanlig politik.
Det handlar om att ge och ta. Om att kohandla. Om att skapa lösningar som alla kan gå med på.
Det betyder att både varghatare och -kramare bör skruva ner tonen till lägsta volym.
Det är helt orealistiskt att vargen på nytt utrotas i Sverige.
Och det är lika orealistiskt att låta stammen växa.
Då blir kompromissen licensjakt och - inplantering.
Det är bara att vifta på svansen och se glad ut.

Av Jimmy Fredriksson
jimmy.fredriksson@gt.se