Karl Henrik Sax: Vems fel här?
Titta det snöar. Och folkstormen bryter ut.
Snökaos gör många av oss frustrerade. Blir vi sena till jobbet eller halkar på en isfläck, så får vi genast behov att hitta syndabockar.
Sven-Erik Österberg, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, är så upprörd att han ska ställa miljöminister Andreas Carlgren och trafikminister Åsa Torstensson till svars.
Han kan tänka sig att göra snön till valfråga i höst.
Oppositionen tycker alltså att regeringen har gjort för litet för att ta hand om all snö som fallit de senaste veckorna.
Har vi tillräcklig kunskap i samhället att hantera sådana här situationer? frågar sig Österberg. Hans eget svar är förstås nej.
Men är det verkligen en fråga för regeringen?
- Absolut, säger han till nyhetsbyrån TT. Beredskapen och hur resurser fördelas är politikernas sak.
Alliansens ministrar Torstensson och Carlgren reder säkert ut kritiken själva, när de snart ska till riksdagsutskott och svara.
Men Österberg behöver påminnas om skillnaden på teori och praktik. Liksom om gamla synder.
Det är ju inte regering och riksdag som svarar för all snöröjning utan ansvaret är delat mellan olika vägägare som kan vara staten, kommuner eller enskilda.
Det är inte ens snövintrar som är dyrast och jobbigast för Vägverket utan snöfattiga, när vägarna måste saltas mot blixthalkan.
Många kommuner lägger dessutom över ansvaret för att skotta gångbanor på fastighetsägarna. Men det är si och så med kommunernas kontroll att skottningen blir bra.
Tågproblemen beror till stor del på eftersatt underhåll, uttjänta växlar och dålig strömmatning som inte klarar kylan. Regeringen satsar nu mer pengar på upprustning, men det tar tid att bygga i fatt gamla synder.
Elnätets snökänsliga gamla luftledningar är nätbolagens ansvar, och kommer också att ta tid att gräva ner.
Att tak ramlar ihop under snömassor behöver inte betyda att de är för svagt byggda utan på husägarna misskött skottningen.
Det är inte pengar som fattas, i första hand.
Erfarenheten säger att även om staten eller kommunen skulle fördubbla anslagen så är det inte säkert att pengarna gör dubbel nytta direkt.
Det finns oftast inte tillräckligt med företag, personal och maskiner som kan ställa upp med kort varsel för att ploga vägar eller bygga om järnvägar eller elnät.
Staten behöver inte heller lägga sig i allt. Om ett snötyngt tak rasar kan försäkringsbolaget vägra betala ut full ersättning till ägaren. Det bör vara tillräckligt skrämskott.
Till sist handlar alltihop om att väga nivån på beredskapen mot riskerna.
Och det är klart att skulle riksdagen också börja räkna in kostnaderna för alla benbrott, eller förlorade arbetsinsatser under snökaoset, så finns fog för att samhället satsar mer pengar.
Men just denna vinters snö bör vi skylla på någon högre makt än sittande regering.
Av Karl Henrik Sax
karlhenrik.sax@gt.se
Upp
Gå till förstasidan