WoW, Robyn
Högenergiskt men också lite ojämt. Robyn visade ändå Way out west vilken självklar plats hon har och tar på de stora scenerna.
Robyn
Way out west, Göteborg.
BÄST: Lekfullheten och attityden.
SÄMST: Neneh Cherry- covern "Manchild" med Mapei känns mest som karaoke.
Vi undrar...
...Varför inte fler konserter i sommar, Robyn?
...Tar du med dig några av gårdagens gäster in i studion?
...Visst är det nu dags för en rejäl Dr Alban-comeback?
LÅTLISTAN:
"Cobrastyle", "Who's that girl", "You can't handle me", "Bum like you", "Buffalo stance/Push it/Sexual eruption" (medley), "Konichiwa bitches", "Manchild", (med Mapei), "Keep this fire burning", "Dream on", "I want to break free" (med Lykke Li), "Be mine", "The girl and the robot" (med Röyksopp), "Every heartbeat" (med Kleerup), "No coke" (med Dr Alban), "Show me love", "Jack U off".
Från början känns det lite tunt. Två trummisar (varav Andreas Kleerup är en), två killar på syntar och ingen direkt scenutsmyckning. Robyn själv kommer ut i någon sorts tajt svart aerobicsdräkt och en lila filtkeps. Så sätter hon en hand på höften och bara exploderar igång med "Cobrastyle". I slutet av låten dansar hon så att kepsen flyger iväg, jag hämtar andan och bara njuter. Ibland är det lätt att glömma hur bra Robyn är, hur självklart hon sprutar energi från scenkanten. Då är det ren världsklass på Way out wests största scen. Robyn är uppenbarligen peppad samtidigt som hon vill bjuda publiken på något speciellt. Fördelen med flera gästartister och omstöpta låtarrangemang är att det aldrig blir trist. Nackdelen är att allt till slut blir lite plottrigt.
En hårt avskalad hiphop-Robyn som rappare, vackra electropop-arrangemang, Lykke Li i en skruvad duett av Queens "I want to break free". Dr Alban (!) i vit kostym, en Röyksopp-man i slängkappa och plastbubbla på huvudet.
Hela tiden underhållande, men det blir för mycket av allt.
Lite synd, då huvudpersonen själv är i en så självlysande form.
Av Anders Dahlbom
kulturen@expressen.se





