En hetskampanj på Stadsteatern

Efter ett långt socialdemokratiskt maktinnehav och generös tilldelning av medel till olika vänsterverksamheter från statsmakterna anser flera aktivister att det är fullt tillåtet att på bekostnad av skattebetalarnas medel sprida sin propaganda som en sanning.
Stadsteatern i Göteborg har överträffat alla andra antiisraeliska kampanjer som ordnats under de senaste fem åren.
Man kombinerade två månaders teaterföreställning med ”Mitt namn är Rachel Corrie” och sex ”eftersnack-kvällar” där majoriteten av inbjudna föredraghållare och debattörer var ökända antiisraeler.
”Ska verkligen en offentligt finansierad institution så ensidigt ta ställning i den här typen av konflikter? Nej, tycker jag”, skriver Gunilla Grahn-Hinnfors kulturskribent i GP (080216) efter sista föreställningen.
Som jude boende i Göteborg känner jag mig förnedrad av denna ensidiga propaganda som spreds från en av stadens finansierade teatrar.

Av alla hundratals pågående konflikter i världen, många av dem med svårare katastrofala konsekvenser för människor än Israel-Palestinakonflikten, väljer en del av kulturarbetarna att satsa stort på antiisraelisk propaganda.
Att debattera konflikten är inte fel, men att enbart propagera för ena partens argument med en så kraftig slagsida är egentligen att motverka fred. Jag besökte föreställningen och två av ”eftersnackkvällarna”.
I den ena bevittnade jag hur generalsekreteraren i Palmecenter, Viola Furu-bjelke, som skulle tala om fredrörelser i Israel i stället valde att med besatthet som liknar religiös extremism gå till korståg mot staten Israel som judisk stat.
”Palestinska flyktingar skall ha samma rättigheter som judar att återvända till Israel” ropade hon, och därmed menade hon att staten Israel ska omvandlas till palestinsk stat.

Under den sista eftersnackskvällen torsdagen den 14 februari som planerades som avslutning med temat ”Framtida fredmöjligheter” lyckades panelen att leva upp till konflikten genom att hävda extrema förslag och vinklad historiebeskrivning.
Undantag var docent Sune Persson som startade sitt anförande genom att totalt misskreditera teaterns konstnärliga ledare med påståendet att föreställningen inte är ett neutralt inlägg i debatten samt att hävda att långsiktig lösning är en statlösning möjligtvis som EU.
Även parlamentarikern Göran Lindblad försökte att ge en bredare syn på konflikten.
Min förhoppning är att ledningen för Stadsteatern och andra kulturella institutioner i vår stad inte skall upprepa misstaget att vara språkrör för ena sidan i en konflikt genom att smutskasta den andra sidan och därmed arbeta mot freden.
Jag vänder mig även till alla politiker – hoppas att ni beaktar min vädjan.

Oded Meiri
Oded Meiri är ordförande i FIM, Föreningen fred i Mellanöstern.