Skriv ut Textstorlek:

Inte alls ofarligt. Bilden är från Kabul i Afghanistan 13 mars i år. En självmordsbombare har slagit till och spritt skräck och förödelse. Foto: Maqbool Rafiq

Säg nåt, Bildt

Sverige sänder soldater till internationella Isaf-styrkan i Afghanistan, för att skydda befolkningen i ett blodigt inbördeskrig. Något annat kan maktstriderna i landet ju knappast kallas.
Och letar du fram UD:s råd till svenska turister och affärsresenärer så står där:
”Med hänsyn till rådande osäkra säkerhetsläge avråder Utrikesdepartementet från alla resor till Afghanistan.”
Men till den krigshärden skickar svenska Migrationsverket tillbaka flyktingar till ett ovisst öde. Och regeringen tiger.
Samma sak med Irak. ”Utrikesdepartementet uppmanar de svenska medborgare som befinner sig där att lämna landet. Säkerhetsläget är fortsatt mycket allvarligt.” Citatet kommer liksom det förra från UD:s hemsida på Internet.
Men om flyktingar som sätts på flygplan tillbaka har migrationsminister Tobias Billström ingen åsikt. Det har inte heller vår osynlige utrikesminister Carl Bildt, som mest reser runt på toppmöten i Europa.
Sveriges inställning styrs i stället i praktiken av FN-organet UNHCR.
Som häromdagen när gränspolisen i Göteborg hade samlat ihop 19 afghaner, för att sända hem dem, på beställning från Migrationsverket. Men bara sju skickades i väg. Polisen ändrade sig efter att ha hört med UNHCR. Av samma skäl som migrationsdomstolen i Malmö häromsistens gav Migrationsverket bakläxa.
Domstolen menade att verket inte tillräckligt tydligt visat hur en person från Afghanistan ska kunna klara sig i huvudstaden Kabul, om han inte har släkt eller vänner.
Naturligtvis är det skillnad på en svensk turist och en person som kan språket och är van att leva i landet och bättre vet hur man undviker faror. Kriget rasar just nu bara i norra Afghanistan, inte i huvudstaden. Samma med Irak, där tre provinser i norra landet anses säkra, men övriga landet är farligt.

Men de avvisade till Afghanistan kommer oftast till huvudstaden i söder, där de riskerar hamna i läger som flyktingar i eget land. FN har därför kritiserat Sveriges utvisningar.
Formellt handlar Migrationsverket och polisen riktigt.
Att tjänstemän och ämbetsverk prövar flyktingärenden, som går att överklaga till migrationsdomstolar är också mera rättssäkert än den gamla ordningen, med en utlänningsnämnd vars beslut inte kunde överprövas.
Problemet är att bedömningen skiljer sig mellan Migrationsverket som beslutar och polisen som verkställer. Ingen av myndigheterna borde heller behöva ägna sig åt utrikespolitik.
Regeringen vill inte lägga sig i självständiga myndigheters arbete. Men bedömningen av vilka länder som är säkra eller inte, handlar om ren utrikespolitik. Och den är regeringens unika uppgift.
Om ministrarna inte orkar ha egen åsikt kan de till exempel låna denna formulering från Finlands utrikesministeriums hemsida: ”Risken för raketattacker och självmordsbombningar kvarstår i Kabul. Var synnerligen försiktig.”
I stället förvånar sig Tobias Billström över att så ytterst få afghanska flyktingar nappar på erbjudandet att återvända frivilligt med risk att hamna i krig och död.