Allt handlade om Marcus på "familjefesten"

Att den förre landslagsstjärnan var sjuk, gick på halvfart och bara orkade spela 65 minuter spelar ingen roll för barnen Rasmus, 4, och Philippa, 6, eller de 4060 andra öissupportrarna på läktarna.
- Hyllningarna före, under och efter matchen går rakt in i hjärtat, säger en klart rörd Marcus Allbäck efter sin första seriematch för Öis på åtta år.
Det var nästan så det blev för mycket för Marcus Allbäck.
- Jag kände mig nästan dum, när det bara blir fokus på mig. Det känns lite märkligt efter att killarna presterat så bra och ligger i toppen och så glider jag in på ett bananskal och får all uppmärksamhet.
- Men samtidigt får jag acceptera detta i första matchen. Det var väldigt kul och det känns skönt att premiären är avklarad. Det bästa av allt är att vi tog tre poäng.
Spelmässigt blev återkomsten ingen höjdare för Marcus Allbäck.

Helt okej insats

Tolv rätt slagna passningar och bara en missad låter bra, men det var mest frågan om snabba en-touch-säkerhetspass.
Två gånger satsade Marcus Allbäck. Första gången krockade han med Jönköpings målvakt Alexander Nadj, tidigare i Blåvitt, och den andra nickade Marcus någon meter över krysset, men förstörde samtidigt för en klart bättre placerad Boyd Mwila.
- Jag sprang i vägen för Boyd, som skrek för tyst på mig, säger Marcus och skrattar.
Respekten var troligen för stor.
Ska man vara ärlig bidrog Marcus Allbäck spelmässigt mest med att höja stämningen på de välfyllda läktarna och dra på sig bevakning.
Men det är inte så konstigt. Egentligen skulle Marcus inte spelat. Han har ännu inte återhämtat sig efter halsfluss, snuva och bihåleinflammation.

Orkade 65 minuter

Marcus Allbäck är inne på sin andra penicillinkur och har inte kunnat träna riktigt sedan EM och är trött bara han reser mig ur sängen.
- Men jag fick tillåtelse av läkarna att själv bestämma om jag skulle spela och en timme trodde jag att jag skulle orka. Jag ville inte svika alla som ville se mig spela en gång till, inte på hemmaplan.
- Ge mig tre- fyra matcher till så ska jag vara i kapp. Jag vet vad som krävs av mig. Jag är inte bra, när jag går på halvfart, säger Marcus och skrattar.
För barnen Rasmus och Philippa är dock pappa alltid bäst.

Av Kenneth Karlsson
kenneth.karlsson@gt.se