"Min man skakade ihjäl vår baby"
För tre år sedan dömdes han till fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död - men han är fortfarande på fri fot.
Nu kritiserar Cecilia rättsväsendet i ett brev till justitieministern:
- Jag finner inga ord för att beskriva det här vansinnet, säger hon.
Texten är enkel på den lilla svarta stenen på Kvastekulla griftegård i Partille.
"En liten ängel kom, log och vände om".
Bara fem veckor gammal
Här ligger Cecilias dotter Nadine. Hon dog 16 september 2004, bara fem veckor gammal.
- Dagen då jag förlorade en del av mitt hjärta, säger Cecilia.
Sorgen och frustrationen blev ännu större när det stod klart att Nadine inte dog av plötslig spädbarnsdöd - utan att det var Nadines pappa, Cecilias expojkvän, som skakade ihjäl dottern.
"Tog livet av henne"
Utanför Landvetter stannade han bilen och ruskade om flickan så kraftigt att hennes hjärna slets sönder.
- Jag lämnade min dotter i hennes fars vård för att han skulle ta hand om henne. I stället tog han livet av henne med våld.
Ett år efter dödsfallet, i november 2005, döms Nadines pappa i hovrätten till fem års fängelse för grov misshandel och grovt vållande till annans död.
Trots det är han fortfarande på fri fot - utan att ha avtjänat en dag av fängelsestraffet.
- Vad jag förstår lever han i Göteborg.
- Som om ingenting har hänt, säger Cecilia.
Hon skakar tungt på huvudet.
- Jag finner verkligen inga ord för att beskriva det här vansinnet.
- Det får ju finnas gränser. Om jag hade blåst försäkringskassan på 30000 hade jag suttit inne i förrgår.
- Men han har dödat ett barn och går fri.
Förstår besvikelsen
Vanmakten över att inget händer har nu fått Cecilia att skriva ett öppet brev till justitieminister Beatrice Ask:
- Hur kan en människa som blivit dömd för att ha dödat ett barn fortfarande leva som om brottet aldrig begåtts, fyra år senare?
- Innan min dotter blev dödad hade jag förtroende för det svenska rättsväsendet, men nu har jag insett att det bara är ett stort skämt.
Vice chefsåklagare Göran Sjödell i Göteborg drev målet mot expojkvännen.
Han förstår Cecilias besvikelse:
- Jag fattar faktiskt inte hur man kan slira år ut och år in med något sånt här, säger han.
Av Jan Sprangers
jan.sprangers@gt.se
Upp
Gå till förstasidan