Ulrika från Göteborg skjuten på Västbanken

Ulrika Andersson befinner sig sedan knappt två månader tillbaka på plats i den lilla palestinska byn Ni´lin på Västbanken.
Efter fredagsbönen samlas vanligtvis ett hundratal palestinier, aktivister och även Israeler för att demonstrera mot Israels murbygge i byn.
Vid 16-tiden i dag, när manifestationen var i sitt slutskede, märkte Ulrika Andersson att soldaterna trappade upp trycket mot demonstranterna.
Plötsligt kände hon en skarp smärta i vaden.
- De började skjuta skarpt och siktade direkt mot oss. Jag och en tonårspojke intill mig blev träffade i benet, säger hon.

"Fler våldsamma vapen"

Ulrika Andersson fick föras i ambulans till sjukhus där de plockade ut kulan, som enligt Ulrika var 22-kalibrig.
- Det hela känns väldigt otrevligt, säger hon.
Och fortsätter:
- I demonstrationen användes tårgas, gummibemanlade stålkulor och ljudbomber. Och soldaterna går mycket hårdare fram nu än tidigare. Sedan gazainvasionen har de introducerat betydligt mer våldsamma vapen.
Den lilla byn Ni´lin ligger inte på gränsen mellan Israel och Västbanken, utan en bit in i landet, lite drygt 40 minuters bilfärd från Ramallah. På senare tid har byns demonstrationer flera gånger bemötts av våld när de har höjt rösterna mot muren, som de menar byggs mitt på deras odlingsmark, berättar Ulrika Andersson.
- På ett halvår har fyra personer dödats. En av dem var en tioårig pojke.

Vill stanna

ISM-Sverige, som 31-åringen tillhör, är en del av ett världsomspännande nätverk av aktivister som går under namnet International Solidarity Movement.
Deras gemensamma mål är att stoppa den israeliska ockupationen genom vad den beskriver som icke-våld och direktaktion.
Ulrika Andersson har inga planer på att åka hem.
- Det är fortfarande så otroligt viktigt med att vara på plats här. Ju mer de trappar upp våldet desto viktigare är det att vara kvar. Det är tragiskt att inte omvärlden reagerar på vad som händer. Ockupationen är olaglig, palestinierna har all rätt på sin sida.
När GT.se når Ulrika Andersson har hon precis kommit hem från sjukhuset och avslutat samtal med anhöriga i Sverige.
- Det är klart att de är jätteoroliga, deras dotter har ju blivit skjuten. Men de är stolta också, säger hon.

Av Anna-Maria Carnhede
anna-maria.carnhede@expressen.se