Läsarna berättar om sina möten med "Ingo"
En sista hällsning till den störste idrottsmannen i Sverige alla kategorier.
Sten-Olov
Juni 1959. Liv i luckan. Undertecknad gjorde lumpen på I11 i Växjö. Oj Oj vilken morgon, vilken fest. Vad jag kommer ihåg, var det en lördag. Vi hade nämligen förbud att lämna förläggningen. Vad vi gjort har jag förtränkt.Men, festen fortsatte hela söndagen med alla läsa tidningar vi kunde komma över. 'En oförglömlig dag, av en oförglömlig STOR IDROTTSMAN!!!! Hälsar och lyser frid över Ingo
Vila nu ut - du har nu gått din sista rond
Hans Svensson, Bjärred
Champ för Evigheten !!!
Tomas
Tack Ingo för att det var du som tände mitt idrottsintresse!!
Jag och mina kompisar började boxas i ett garage med vanliga handskar och med ett hemmagjort rep som avgränsning!! En och annan cykel stod ivägen ibland när man fick in en träff på kompisarna så det var väl lite halvfarligt men det var stor glädje!!
Tack Ingo!!
Hälsningar Lasse Svärd i Gränna
Jag var 12 år. Morsan hade skickat iväg mej på barnkolloni i Värmland. Morsan behövde vila upp sig. Farsan var alkolist. Jag mådde inget vidare då. På natten satt vi alla barn i matsalen på kollot och lyssnade på Ingos första match mot Floyd. Han seger gav mej kraft och glädje. Glömmer det aldrig.....tommy
Hej. 1985 jobbade jag som aupair i Florida , en dag var min kompis och jag och åkte. Vi kom då på att Ingo hade ett hotell/motell i Pompano beach tror jag det var.
I alla fall gick vi in där och träffade Elna och sedan Ingo som var mycket trevlig och rolig.
Det är ett roligt minne jag har av honom , och foton tog vi på det gamla viset.. en pappersbild.
Vila i Frid Ingo
Mvh Rosa
En epoke i bokseverdnen er over.Jeg husker vi satt ved radioaparatet å hørte alle Ingos kamper.Vi Normenn tok av å var Svensker noen timer når Ingo ble verdensmester, vi er også Svensker idag og følger Ingo med vemod i hans siste kamp idag.
Thor, Askim Norge.
Självklart var jag vaken på natten när Ingo vann sin match mot Floyd. Jag var då 9 år och några minuter innan matchen kom mamma in och väckte mig och min bror så att vi kunde ligga i hennes säng och lyssna på radion. Underbara känsla att få ha upplevt den berömda knocken.
Ett par veckor senare var jag, min mamma och mina syskon i Falkenberg på semester och som vanligt åkte vi och tittade på Västkust-loppet. Jag fyllde år den dagen och på morgonen hade jag fått ett par boxningshandskar i födelsedagspresent. Givetvis hade jag med mig dom när vi åkte för att se biltävlingarna.
Gissa vem som kom dit som överraskning, ja Ingo.
Jag tog handskarna och försökte rusa dit för att få hans autograf men blev stoppad. Eftersom min släkting i Falkenberg var Polischef (som det då hette, Stadsfiskal), så släpptes jag igenom och den genom-mysiga killen Ingo skrev sin autograf på handskarna med ett stort leende.
Såg honom senare i Stockholm Maraton och att han med den enorma kropphyddan klarade det var bara det en stor prestation
Hoppas att du har det bra där uppe nu och att dina fans aldrig kommer att glömma dig
Anders i Stockholm
Tack Ingemar för alla fina minnen.
Du var i Världen en mycket fina ambassadör för Sverige. Då menar jag inte enbart för Idrottssverige utan för hela kungariket Sverige.
/Fan of Ingemar
Natten 1959 satt hela svenska folket uppe. Världen fick en ny världsmästare i boxning.
"Ingemar Johansson"
TACK! till familjen, som låter en hel värld följa en stor "Mästare" till den sista VILAN
Vila i frid Ingemar!
Hillevi Bark
Mitt bästa minne är när min mamma rodnande berättade att :
Den natten Ingo vann kom du till !
/Eva
En sista hälsning till Ingo, som jag aldrig kommer att glömma. Den känslan som jag upplevde den morgonen, tillsammans med familj, grannar, släktingar sittande framför radion med en sprakande speakerröst som förkunnade i falsett att Ingemar hade vunnit matchen, den kommer aldrig mer att inträffa. Tack Ingo för många spännande stunder och ta med dig handskar och hopprep dit du kommer så du kan hålla formen och humöret på topp, som du alltid gjort.
Hasse Johansson, Forshaga
Jag gick på college i USA 1959 - 1960 och mitt bästa minne av Ingemar är hans TV-reklam för Gilettes rakhyvel "The Safety Razor" där Ingemar står och rakar sig i duschen och säger "It's so safe, you can shave in the shower!".
Lars E. Johansson
Skärholmen
Jag träffade Ingo efter han blivit Europamästare 1956. Pappa, mamma och jag var i Stockholm och Ingo och Birgit fikade i Kungsträdgården. Pappa sade till mig: "ser du vem som sitter där"?
- var, frågade jag.
- Där bakom dig, sade pappa.
- vem då, frågade jag.
- Ingemar johansson, sade pappa och pekade ut var han satt.
- Gå upp och be om en autograf, sa pappa.
Då, fyllda elva år och alltid autografblocket med gick jag upp och bockade och frågade om jag fick autografen. En äldre man bakom Ingo undrade för sig själv vem det var, men lade ingen större möda ner på att ta reda på det. Jag tackade och gick lycklig tillbaka till vårt bord.
Detta var enda gången jag träffade Ingo, men mötet är än i dag kristallklart. Jag såg två matcher, Henry Cooper och Eddie Machen.
Det hör också till historien att pappa bodde en tid i Hagalund i Stockholm under 20-30-talet. Han såg några av HPs matcher och sparrade mot bland andra Nisse Ramm, HP och andra för att få ihop pengar till dagens levebröd.
Han gick dock aldrig någon match, han var intresserad av boxning och det gjorde förmodligen sitt till att kände ingen Ingo.
Ingo, för mig ärt du vår störste idrottsman oavsett vad så kallade förståsigpåare tycker, tack för att jag fick uppleva dina enorma framgångar. Vila i frid.
Bosse Berglind
Jag följde Ingemars karriär från -52 till -64. Minns när jag fick stå intill honom då han
skrev sin autograf i Sala vid en uppvisning -58. STORT!!!
Köpte boken "Guld i nävarna", likaså matchreferatet från -59, samt gick på bio i
Västerås och såg matchfilmerna.
Han var min idol "in i hjärtat"! Vi ses "Ingo"!
Hälsningar Gösta Petterson (f. -45), Sala
Ingo är en stor förebild för unga göteborgare och ett bevis på att det härifrån går att nå jordens höjder. Jag tror att många med mig känner en speciell styrka i honom, även vi som aldrig lärde känna honom personligen. För det är inte bara storheten i hans boxningskarriär som gör det så stort, utan hela hans existens. Ingemar Johansson levde inte bara i sig själv, han levde även i sin omvärld och gör det fortfarande. Jag vill inte helgonförklara Ingemar Johansson, då han tvärtom verkar ha varit en mycket jordnära människa.
Många unga drömmar bärs upp av hans existens, för de vet innerst inne att ingenting är omöjligt. Det bor en liten Ingo i varenda liten dröm i varenda liten kotte. Så länge det finns unga kvar i den här stan så lever Ingo vidare.
En göteborgare i den stora världen
Som visar den rätta vägen
Ända upp till stjärnorna
med nävarna i ringen
med fötterna på jorden Mvh Jesper
Vi hade sommarstuga i Vallda när jag växte upp och åkte då dit från Göteborg på gamla Särövägen varje helg. En söndag när vi var på väg hem till Göteborg ropade mamma plötsligt stanna. Pappa tvärbromsade. Mamma som hade plockat med sig fullt med rosor mm från rabatterna på tomten gick ut med en vacker gul ros till andra sidan vägen, där det på den tiden fanns en kiosk.
Där stod Ingo bredvid sin lilla sportbil och åt glass. Mamma gick fram och överräckte rosen till honom och gav honom en kram och en puss på kinden. Ingo såg glad ut och kramade tillbaka. Pappa satt i bilen och muttrade och var lite svartsjuk. Detta var någon gång i början av 60-talet.
Liselotte Bramstång
Hallo. Jag heter Bjarne Lundqvist och var programmledare för Svt programm Lördans som gick 1986 Mitt stora minne är när jag presenterade Ingmar, han och jag i vita smoking jackor När jag tittar upp på honom och säger välkommen till programmet Ingmar va stor du e, Ingmar tittar på mig och säger, de e inte ja som e stor de e du som e liten.Men den största upplevelsen är när vi gjorde trailers i djurgårdens boxningslokal När jag stog bakom en sandsäck och han skulle slå till, jag skulle flyga ur bilden och Ingmar skulle titta fram och säga va tog du vägen Lundqvist Han visste inte riktigt hur stark han var jag rullade runt och slog i golvet som om jag hade fått en höger.
Också i ringen där vi låtsasboxades skulle hans berömda höger komma susande förbi mig problemet var att han träffade mig med underarmen jag gick ner i kanvassen direkt Ingmar blev lite orolig Vilken story jag bär med mig Sen sjung han en låt med Hot lips big band under ledning av Sven olof bagge På detta sätt vill jag hedra en ut av våra bästa idrottsmän genom alla tider en go gubbe e bara förnamnet
Mvh Bjarne lundqvist
I slutet av 50-talet (59?) var jag med min far på Svenska Mässan. Jag var 12 år. Plötsligt kommer Ingo, stannar upp och hälsar på min far! Jag hade ingen aning om att Ingo kände min far som då var servitör på en större restaurant. Till saken hör att jag var hårt mobbad och insåg att om någon från klassen eller skolan skulle se oss, skulle jag slippa ifrån mobbningen ett tag. Ingo och min far stod och småpratade en stund och jag tittade förtvivlat efter någon som skulle kunna bekräfta händelsen, men ingen såg det.
Jag vågade aldrig berätta om händelsen i skolan, för jag insåg att det skulle resultera i mer stryk, eftersom alla skulle tro att jag försökte ' göra mig till'.
/Hårda Tider
Jag har vid olika tillfällen sagt att jag kom före en världsmästare i
Stockholm maraton..........jag sprang förbi och ifrån honom på
Västerbron. Ett minne för livet.
Johan 52
Jag minns Ingemar Johansson från Vålådalen i Jämtland, där jag och mina föräldrar tillbringade mina vinterlov på hela 1970-talet.
Ingemar Johansson var där med varje år med sin familj, Birgit, Patrik och hans dotter Maria.
Maria och jag blev kompisar och vi gick både i skridskoskola och skidskola tillsammans och hade jätteroligt ihop.
Hemma i Göteborg-Kullavik fortsatte vi att hålla kontakten och umgås med Ingemar och hans familj.
Jag var ganska liten då men minns ändå Ingemar som varm och oerhört snäll.
Mina tankar går till Maria och Patrik samt till Birgit,
och jag vill på detta sätt vara med och hedra minnet av Ingemar Johansson.
Bifogar en bild på oss från 1970 i Vålådalen, jag själv i vit mössa som håller Maria i handen,
min kusin Anna-Lena och Ingemar Johansson i mitten
Med vänlig hälsning
Anna Maria Hertzberg
Hej!
Under sommarlovet 1956 arbetade jag på min farbror Nils´ verkstad och tvätthall, som låg i Shells gamla fastighet på Karl Johansgatan.
Ingemar var där ganska ofta och jag hade förmånen att få tvätta hans bil - en sportbil med märket Triumph.
Strax efter EM-matchen mot Cavvichi kom Ingemar, som förresten var ganska blåslagen, för att tvätta sin bil. Arbetsdagen var nästan slut eftersom klockan var nästan fem.
Jag tvättade emellertid bilen och hamnade i tidsnöd.
Jag skulle spela en fotbollsmatch med Lundens AIS pojklag på Ånäsfältet i andra ändan av stan.
Ingemar erbjöd sig att köra mig i sin öppna Triumph till Kungstorget, eftersom han ändå skulle dit.
Första Långgatan - Järntorget och så in på Kungsgatan där det var fullt av folk.
Gissa om Ingemar tyckte om situationen.
Många vinkningar och tillrop som Ingemar tackade för genom att trycka på signalhornet.
Det blev en improviserad Eriksgata för den nyblivne Europamästaren och jag passade givetvis på att sola mig i glansen.
Jag hann med nöd och näppe till matchen som vi vann med 4-2, och jag hade glädjen att få göra två av målen.
EN SÅDAN OFÖRGLÖMLIG TOPPENDAG!
PS. Solklart en staty utanför INGO-STADIUM.
Tack för mig
Roy Hysén
Mitt enda ingominne är när jag fick hans autograf när han stog i kön till korvkiosken på Avenyn.Kommer tyvärr inte ihåg vilket år det var men det var när han bodde i USA och var på tillfälligt besök hemma i Göteborg.
Mvh Bengt Arnmo
Falkenberg
hej jag träffade ingo 2 gånger islutet av 1960 talet . en gång en nyårsafton på restaurang la scala uppe vid götaplatsen o en gång på hans rest. ingos. en mycket trevlig generös o humoristisk person, som jag bara har glada minnen ifrån. vill på detta sätt hedra hans minne. med vänlig hälsning eva jansson
I juni 1959 befann jag mig i en underbar amerikansk familj – jag var utbytesstuderande – alla retade mig och fällde kommentarer som: Tomorrow you won’t admit you are a Swede och liknande. Till slut tyckte Mom i familjen synd om mig och sade: Oh, he might have a chance – nästa dag var det en, som gick omkring och sade: What did I say!
Det var inte jag utan Mom, som var jättestolt! och jag talade gärna om, att jag var svenska.
Anna Wallgren
Robert Wells, I Johansson och Hasse Åhs i Hongkong i början av 90 talet.
Sommaren 1976 eller 77,träffade jag Ingo och en av bröderna Winterskog på båtsemester i Smögen. Denna sommare var i
Ingo förtjust i "perl rose" vin och jag fick äran att köra dem till systemet i Kungshamn. Väl framme vid systemet beställde Ingo
tre "perl rose" expediten kom efter en stund med tre flaskor vin. Ingos kommentar ;flaskor de ska va kartonger fatta du väl"
Varma hälsningar till Ingo från Lassebalade...........Vila i frid.
Hej
Jag glömmer aldrig en dag i slutet på 50-talet när vi var på hemväg från skolan (Sörgårdsskolan) det står en flång ny Austin Haley röd,som pojkar så stannade vi och beundrade den fina bilen,när vi är som mest nyfikna dyker Ingemar Johansson upp och börjar snacka med oss,det slutar med att vi får provsitta bakom ratten,vilken lycka för en tonåring,men det var ju sådan han var,väldigt jordnära.
Mvh/Kent.Wall
Vår familj var på väg upp till Edsbyn från Alingsås. Stannade till vid en bensinstation i Rättvik och lyssnade på matchen. Själv var jag 11 år då.
Roland Sultan
Detta var runt 1970 och jag var 15 år och bodde i Björkekärr Göteborg, på vår gata bodde en mycket vacker kvinna som Ingo brukade besöka kommer inte ihåg vad hon hette (kan ha varit en släkting) och Ingo kom dundrande i sin vita Excalibur en bil som då inte fanns i Sverige och såg mycket speciel ut har bara sett sådana ihop med filmsjtärmor i Hollywood, ibland stannade Ingo till och frågade hur våra mopeder gick och att vi inte fick trimma, en gång gick han ur bilen och tog en provtur på en kompis moped och vi fick provsitta bilen. För några år sedan var jag på Gekås i Ullared och där finns/fanns ett bil museum som dåvarande ägaren till Gekås hade och min förvåning var stor när jag såg Ingos gamla Excalibur i detta museum på display i en boxningsring.
Han var en go gubbe.
MVH
Mats
Mötte honom i Marstrand dit han kom med sin stora kabinbåt..Han var bra på
lyset . Han gick till korvkiosken och köpte två hela special och tryckte i
sig alltihop. Var allmänt otrevlig och tyckte att han var kungen. När? kanske
runt 1971-72.
Hej!
Mitt minne av Ingo är då han hade vunnit EM-titeln i mitten på 50-talet och visade upp sig i Huddinge.
Vid den skidhoppbacke som då fanns i Huddinge förekom Familejunderhållning "Kul i Backen " varje torsdagskväll under sommaren.
En av dessa torsdagar var Ingemar Johansson en av gästartisterna. Jag kommer inte ihåg vad han gjorde,kanske han tog en och
annan ton. Jag var 10-11 år och Ingo var inte så generös med autografer eller fotografier men jag och en kille fick varsit kort med
hälsning och jag minns att det slog väldigt högt bland kompisar.
Det har ju gått några år sedan dess men jag har ett mycket levande minne från ögonblicket då jag fick kortet med hälsningentill mig.
Hälsning
Mona Ros
Till Dig Ingo !
The Champ for Ever !!!
Jag var 12 år och bodde hos fosterföräldrar i Trollhättan. Närmare bestämt Huken i Stora Mällby Främmestad. Dom hette Elsy och Sven Svensson. Jag kom från Göteborg och Partille. Krister var deras son.Ulla från Göteborg fanns oxå där. Jag minns denna magiska natt som igår.
Först vill jag säga till Elsy och Sven Svensson. Tack för attt vi fick sitta uppe mitt i natten 1959 och åhöra denna otroliga bedrift. En rasslig radio mitt på golvet med (jag tror) Arne Thoren som referator. När det var klart att du Ingo Knockat Floyd Patterson var vi alla i ett ofattbart rus. Knappt jag kan ta in det även nu idag 2009.
Kära Ingo. Du var en Genuin Boxare men oxå en Genuin Göteborgare och Människa. En StensättarYngling från Grimmered-Johanneberg mm som blev The Champ med hela värden. Smaka på den!
Vila i Frid kära Ingo !!!
Tommy Carsten //Jensen (Lantz Svensson) i Guldheden!
( alias ÖBe )
Ingo, Edna undertecknad och några andra vänner satt för ett antal år sedan på en bar i Thailand och diskuterade olika boxningsformer.
Ingo gav mig sin enorma "världsmästarring" som all champs erhåller med kommentaren " Så nära världsmästartiteln kommer du aldrig grabben " Inga var otroligt sansade och trevlig kille att ha vid bordet.
Med Vänliga Hälsningar
Frank Rooth
Första gången jag såg Ingo var då han knockade Floyd i New-York -59. Minns det blev en väldig tumult runt reporten som sände matchen till Sverige.
Några år senare såg jag Ingo komma fräsande en sommarkväll i sin racer på Gullmarsfjorden, lade till vid Lysekils kaj, sprang över gatan och köpte kvällstidningarna och sedan fort iväg igen.
Har alltid gillat honom !
K Vendil
Hej,Jag sprang ihop med Ingo utanför Dramaten i Stockholm under Stockholm Marathon 1983.
Mitt intresse för boxning har alltid varit stort. Silver-Gunnar Nilsson var min farbror, farsan boxades i Djurgårdens IF bl.a.
Hälsningar Per Nilsson
Hej alla och sa forstas hej Ingo.Jag hade nojet att mota bade Ingo och hans foraldrar i Stora Saluhallen i min farfars affar, Birger Johanssons Livs, dar Ingos familj var kunder och dar hans mamma kopte kottfarsen till dom beromda kottbullarna.
Jag traffade ocksa Ingo bla pa Gaso, utanfor Grundsund dar han kom ombord pa var bat. Ingo hade ju ocksa en kort tid en stor fiskebat, tralare, "Ingo av Grundsund".
Ingo var alltid latt att prata med.
Vila i frid DAN ERIK JOHANSSON
Jag hade den stora lyckan att få ett par Ingo jeans när jag var ca 10
år gammal. Året måste ha varit 1961. Jeansen var ljusbeige till färgen och utanpå
bakfickan fanns namnet INGO på en brun skinnbit.
Kan tänka mig att jag hade många avundsjuka ögon på mig när jag bara dessa byxor, fast ingen av skolkompisarna kommenterade något högt. Mina föräldrar var mycket medvetna om sin stolta sons uppskattning att äga dessa jeans.
Detta hände sig i Nordkarelen i Finland.
//Ahti Jantunen
Jag har träffat Ingemar i Vålådalen pratat mycket med honom. Vår familj har haft nöjet att lära hans barn utförsåkning och skridskor.
En sista hälsning Ingemar Hans Öhrström.
Natten till 27 juni 1959 var jag 19 år och låg i lumpen. Just den natten hade jag nattpermis och arbetade på Gefle Dagblads sportredaktion med extranumret om Ingemars sensationella VM-match mot Floyd. Tidningen var klar ca 04.30. En stund senare gav jag mig ut på stan i det vackra morgonvädret för att sälja tidningen. Stämningen på stan var het och magisk. Folk var som galna. De slet åt sig tidningar och fortsatte till sina jobb. På drygt två timmar sålde jag 630 ex. Minns inte vad tidningen kostade, men ingen hade tid
att vänta på växel. Tror inte att jag någonsin senare i livet tjänat så bra med pengar relativt sett som dessa fantastiska morgontimmar. Ett outplånligt minne... Heders Ingemar!
Tord Melander, Göteborg
My best and early memory! I was about five or six year old in a hospital bed in Sweden.Lonely and little scared when the match was sent with Ingo and Floyd on radio. They changed the bedtime to after midnight Wow! We all felt better and he did the famous knock out and we all where up and made a lot of noice. It gave us hope and victory in our harts. I got better after that and He was my Hero after that time! Pastor R Swensson USA. Ps: Ingo did say: If you need to loose some pounds eat bananas for a month. The INGO diet.
Tack för skjutsen ned till Saltholmen, det var stort!
Jimmie
RIP GOA GUBBE.Såg ingo springa Stockholms Maraton med Floyd. Kommer inte ihåg året. Men jag beundrade att dom hade den fysiken minns jag.
Vaxholmsbo
Hej Ingo!Jag vill tacka dig för alla oförglömliga matcher, du har varit en förebild för idrottsmännen i Sverige. Du lever kvar!
Vila i Frid.
Claes
Jag skriver trots att jag inte har datum och årtal, men jag har för mig att Ingemar var europamästare
Vad jag vet är att han var i Linköping. Jag spela med Nalen pianisten Musse Rosenquist kvartett och vi spelade på, jag tror det hete Café Lido.
Det var i slutet av 50-talet och vi spelade en månad, vi skulle spela 14 dagar men gjorde succé och fick förlängt med två veckor till.
Ingemar var och lyssnade på oss flera gånger i veckan, vi spelade varje kväll. Och i pauserna gick vi alltid ner till Ingemar och
Satte oss vid hans bord. Jag kan se det framför mig. Han var mycket försynt och jättetrevlig och vi var lite stolta över att vi blev goda vänner med honom.
Det kanske inte var världens bästa story, men jag har tänkt på Linköping o Ingemar genom åren, det var ett trevligt gig också.
Jag spelar faktiskt fortfarande jag är född 1936.
Mvh Arne maltéus
Hej, träffade Ingo någon gång i slutet på 50-talet vid en Idrottsfest i min hemby. D
et var bara jag av byns ungar som vågade fram för en autograf så jag var fram till honom så många gånger att Ingo tröttnade på mej och "hotade " med polis!
Birgitta
Ingo var vart samtalsamne pa en pizzeria i San Andres, Tenerife. En sak var vi overens om: A-L-L-A utom undantag tyckte mycket om Ingo och vi var mycket ledsna for hans bortgang.
¡¡Ingo CAMPEÓN!!
MVH fran Tenerife, Aldo P. Solari
Jag blev sa tagen att Ingmar Johansson gatt bort, laste det i tidningen har i Los Angeles. Jag Bibbi Segerstrom-Dobkousky var arets idrottskvinna samtidigt var Ingmar Johansson arets Idrottsman, detta var 1959.....
Bibbi
Glömmer aldrig den knastriga utsändning på radion från Radio Luxemburg 26 juni 1959, då jag som 9-åring satt i sängen med mina föräldrar och lyssnade på den klassiska sändningen från Yenkee Stadium, vilken stolthet du gav oss. Här skulle det kåras EN världsmästare och inte som idag en uppsjö av dessa. Spänningen var extra olidlig eftersom matchen egentligen skulle ha gått den 24:e, men regnet föll så den blev uppskjuten, så det hann bli extra mycket snack innan det var dags. Klockan 3.47 utbröt ett jubel därhemma som jag aldrig senare har upplevt, trots stora framgångar för svensk idrott senare.
Man talar mycket om din höger, men det var alltid vänstern som banade vägen, mellan 90 och 100 vänsterslag per rond i denna match, som var mycket nära att ta slut i den första ronden då höger kom som en blixt, men träffade Floyd i pannan.
Tack INGO för allt, du tillhör de riktigt riktigt stora.
Anders, en av de tusentals som stod efter vägen på din ”Eriksgata”.
Jag har en kompis som gick i Ingos dotters klass som liten och han träffade Ingo på Smögen en kväll. De behövde lufta ”lutfisken” och gick iväg till en buske och ställde sig där för att kissa.
Då kom en polis som sa att här får ni inte kissa killar…..gör det på en toalett….då vände sig Ingo om och när polisen såg honom sa han bara…oj, jag såg inte att det var du Ingo….kissa på ni killar…..
Hälsningar/Kennet
Jag tror att det var 1977, och jag skulle tävla i en världscuptävling ivärja i London. Det var kraftig försening på en del av vårt bagage så jag slog mig ner i en soffa. Efter en stund var det nån som "tryckte sig ner jämte mig och det var Ingo.
Han började direkt och "tjöta" och var intresserad av "min" sport och sa att han kanske skulle komma och titta.
Han berättade att han skulle köpa en båtmotor i London som kostade mindre där än i USA. Vi satt och pratade i en knapp timme, om fiske och motellet och att han, som han sa inte var riktigt beredd i andra mötet mot Floyd.
Jag minns också att det kom fram en herre som sa:" Du, Ingemar, du kan väl komma med dit bort och skriva en autograf till min son!? Ingemar höjde rösten något och sa:"Dö, jag springer inte runt och jönsar (eller om han sa velar) vill han ha en autograf får han väl komma till mig"! Javisst sa mannen och hämtade sin son för autografskrivning. Under tiden sa Ingemar till mig; Fan, jag kan la inte springa runt så, håller du inte med mig? "Jo
det är klart, sa jag.
Efter en stund sa Ingemar: Dö, jag tycker jag känner igen han därborta, den långe, han har en sån lång bag som du har, e han också sån där"svärdsfäktare"? Jo sa jag, det är Rolf Edling, 2 VM och ett os-guld, så han är Champ som du, "Åh fan" sa Ingemar då! Edling kom fram och de tvåhälsade och snackade lite med varandra! Ingemar kom aldrig till tävlingarna, men han kanske såg att jag kom 7:a!
Ett härligt minne för mig....han ÄR "görgo",Ingo!
Benny Bergh
Vi är stolta över Dig Ingo!
En gång en Champ, Alltid en Champ!
Allt gott i himmelen!
Caroline och Jan
Vila i frid Ingo
Hälsning Kurt Molinder
När jag sprang Stockholm Maraton början på 80-talet och jag kom ifatt en stor klunga på Söder Mälarstrand. I mitten sprang Ingo (snarare lunkade i sin vaggande stil) omgvien av många fans.
Det var en härlig syn. Folk längs vägen hyllade honom.
Hans Dahlberg
Av GT
redaktionen@gt.se
Upp
Gå till förstasidan