Debatt: Jägarna ska inte bestämma

Pressen har i dag ofta insiktsfull vargrapportering, man avstår från reportage typ "varg rev älg". Tyvärr inte GT. Uttrycket ur säck i påse passar väl Jimmy Fredrikssons artikel 14/2 riktad mot "vargens vänner".
Uppgiften att vi till 90 procent består av storstadsbor, byråkrater och forskare är sensationell. Osannolikt är inte, att säcken hör hemma hos nollvisionärer, som inte vill ha frilevande varg i Sverige.
Man vill ha en stor nationalpark i Norrland för alla rovdjur.
Jägaren Jan Perjons opinionsundersökning i ett vargområde i Dalarna 2005 visar att majoriteten av lokalbefolkningen har acceptans för rovdjur. Förtroendet är högt för spårare, lokala jägare och forskare, lågt för politiker och massmedia.
FjällMistras undersökning 2005 i samarbete med länsstyrelserna i rovdjurslänen visar att majoriteten av svenskarna , även i rovdjursområden, är positiv till rovdjur. 85 procent anser att naturvårdsverket bör ansvara för rovdjuren.

Människor med "djuren in på knuten", rovdjurspositiva jägare och tamdjursägare, arrangörer av rovdjursturism med flera, ser fördelarna med varg.
Politiskt inflytelserika jägarförbund har lobbat till sig stort gehör för sin negativa inställning. Trots 53,4 miljoner kronor från Viltvårdsfonden, med bland annat krav att "verka för förändrade attityder mot rovdjuren". Trots demokratiskt fattat riksdagsbeslut 2001, manifesterande svenska folkets positiva rovdjursattityd.
Den drygt 200 vargar svaga stammen lider av inavel och illegal jakt. Tillväxten har sjunkit från 24 procent under 90-talet till tolv procent under 2000-talet. Vargspridningen ligger i linje med riksdagsbeslut och jägarönskemål.
GT skriver:"borderterriern Sally anfölls av en vargflock - vid brevlådan". Enligt uppgift lät ägaren hunden springa på rävspår, medveten om varg i terrängen.

Enligt jaktlagen, femte paragrafen, får vilt inte störas när jakt inte äger rum. Hunden revs i skogen cirka 150 meter från en ladugård. Jag släpper inte min hund där det finns rov- eller klövdjur eller trafik och den är inte champion.
Vargen var näst intill utrotad, då omstruktureringen av jordbruket inleddes, och kan inte ses som ansvarig för dess konsekvenser.
Vilka ska bestämma vargens framtid? Löshundsjägare i vargrevir? Cirka 0,2 procent av befolkningen? Bevarandeorganisationerna, antalsmässigt i nivå med jägarna, vill ha ord med i laget.
Jakt är möjlig i vargområden om hunden görs "vargren", bär pinglor eller skyddsväst.
Väl förvaltad älgstam enligt "Kalmarmodellen" ger god jakt för både två- och fyrbenta jägare.
Rovdjur skapar stora och livskraftiga bytesdjur.
Rovdjurspolitiken återställer nu normal biologisk mångfald. Vissa accepterar inte detta.
Brottsförebyggande rådet skriver i sin rapport om illegal jakt (2007): "...att en minoritet till och med en liten minoritet inte ska få diktera villkoren för vad en majoritet beslutat. Det kan hävdas, att statsmakterna inte ska visa undfallenhet mot denna minoritets diktat."
Är det denna minoritet, som "måste få mer att säga till om"?

Kristian Bernstone är regionsansvarig för Svenska Rovdjursföreningen i Västra Götaland.