Skriv ut Textstorlek:

Cyklar från Oslo till Kina - nu är de i Slovakien

De cyklar från Norge till Kina.
Under resans första 100 mil har de hunnit anamma buddisternas filosofoi och träffa trevliga polska damer.
Här kommer Ricard Salevik från Brålanda och Frédéric Gauvins reserapport. Just nu befinner sig killarna i Slovakien.

23 mars 2009 De ska cykla från Oslo till Peking 12 juni 2009 Ricard cyklar till Kina - rapport från Turkiet 8 maj 2009 Cykelrapport från Istanbul - på vägen till Peking

Så har det gått drygt två veckor, och vi har passerat de första 100 milen. Med dessa har vi erfarit alla möjliga slags vårväder. Det började med snöstorm, och under vägen har vi mött ösregn, snökaos, strålande solsken, isande nordanvindar och våriga sydvindar. Det är utan tvekan en skön känsla att vi är på väg söderut – det håller motivationen vid liv.

Vi befinner oss på ett litet hotell I en bortglömd stad 15 mil utanför Warzawa. Staden är så bortglömd, att ingen vi har mött på vägen har kunnat visa oss vägen, och när vi först kom fram var vi tvungna att resa en mil ut för att hitta ett ställe att bo.
Att resa genom sina hemtrakter som resande, som jag gjorde de första tio dagarna, är ganska spännande. De människor som jag tidigare har betraktat som inåtvända, skygga, och svåra att få kontakt med har öppnat sina dörrar för oss på vägen. Det började med en äldre kvinna som öppnade sitt hus för oss ett litet stycke utanför Askim den första kvällen, då vi hade varit överoptimistiska med tiden, och mött nattmörkret mycket tidigare och mycket tröttare än vad vi hade förväntat. Därifrån har vi mött lastbilschaufförer som har erbjudit oss både skjuts (som vi självklart tackat nej till) och mat.

Från slott till koja

Under våra tre första veckor tror jag vi har bott på alla möjliga slags alternativ – vi har tältat, bott hos vänner, knackat dörr, använt oss av couchsurfing, tagit in på hotell och bott på vandrarhem. Man tager vad man haver, som Kajsa Varg sa. Det är egentligen ganska skönt att alternera lite bortskämd tid på hotell till att frysa fast I snön I ett tält. Räknar att det blir mer och mer tältande nu när vi kommer söderut och våren är I annalkande.

Leka med döden

Det sägs att trafiken blir värre och värre ju längre söderut vi kommer – det skall ju bli spännande att se hur det är möjligt. Trots att vi försöker att hålla oss på så små vägar som möjligt är det omöjligt att undvika alla östeuropeiska lastbilar som susar förbi 30 centimeter från cykeln I 100 km I timmen. Det är för övrigt intressant att se hur polacker ser på bilar och trakikregler. Du vet att du är I Polen när varje bil, oavsett märke och årgång, är att betrakta som en racingbil och skall köras därefter. Min uppfattning är att hastighetsskyltarna bör och skall läsas som minimumhastighet – inte maxhastighet.

Om polska damer

Att resa I Polen är I sig spännande, men de polska damerna är I en klass för sig. Polska kvinnor har en nyfikenhet och ett gott hjärta som övergår det mesta. Vi har blivit stoppade och utfrågade flera gånger varje dag, från polska damer som vill veta var vi kommer ifrån, till den 75-åriga kvinna som berättade att hon reste till Canada en gång för 20 år sedan på knacklig engelska. Polska kvinnor visar med glädje vägen till närmaste café på flytande polska och om du inte förstår – det är inte så noga. Priset till min personliga favorit går ändå till den 60-åriga polska kvinna som stoppade oss på ett övergångsställe I Malbork en onsdag eftermiddag. Hon pratade oavbrutet I fem minuter, och ju högre hon pratade, ju mindre förstod vi. Till slut, efter mycket gestikulerande och pekande, förstod vi att det hon egentligen försökte kommunicera var att skälla ut Jeff för att han inte använde mössa och att han kunde bli förkyld.
Även en dyr cykelsadel är fortfarande...en cykelsadel.
Fysiken ar klarat sig bättre än väntat. Vi cyklar mellan 7 och 13 mil varje dag, och benen har visat sig vara mer vältränade än vad jag själv trodde när jag tramade ut av Oslo. Resten av kroppen hänger också med, men jag skall (o)villigt erkänna att rumpan känns efter 100 mil på cykel. Trots för att vi har invisterat I det bästa som går atthitta på marknaden när det gäller sadlar så finns det eftermiddagar då det har varit jobbigt att kliva upp på sätet igen efter en paus. Även detta blir dock bättre och bättre – tack och lov!

Cyklandets filosofi

Jag får många frågor från alla som följer vår resa, och det är alltid roligt att kunna svara. En av de fråorna som stadigt återommer är frågan om vad vi tänker på när vi sitter så många timmar på en cykelsadel varje dag. Sanningen är att jag inte tänker särkilt mycket. Tankarna rör sig som regel runt det som är rätt I närheten – nästa uppförsbacke som måste forceras, Coca Colaflaskan som ligger och skräpar I vägkanten, det nästa caféet som väntar 20 minuter längre fram. Mycket längre än så går det inte att tänka. Buddhisterna kallar tillståndet jag befinner mig I längs med vägen för “Mindfulness”. Mindfulness handlar I korta drag om att leva mer närvarande i nuet, och se saker och ting som de är. Det är en skön känsla, och mycket bra för stresshantering.
Vi åker genom Tatra-bergen och det fantastiska landskapet. Vi tar oss över gränsen till Slovakien och passerar några byar på små vägar ute på landet.
Vi åkte förbi gamla stan i Bardejov. Det var fantastiskt att åka genom staden och besöka muséet och ett litet kafé innan vi fortsatte färden genom bergslandskapet.