Skriv ut Textstorlek:

DOG AV TARMVRED. I veckan dog en annan liten pojke på samma sätt som tvåårige Axel därför vill hans föräldrar nu berätta: "Jag känner det som vår skyldighet även om varningar aldrig kommer att bringa vår son åter", säger pappa Bob Lee. Jessica och Bob Lee förlorade sin son Axel för två år sedan sjukvårdsrådgivningen missade att han kunde ha tarmvred.

"De sa åt oss: Åk hem igen"

"Kör hem. Det är kräksjuka", sa sjukvårdsupplysningen.
Morgonen efter tvingas Axel Lee, 2, åka ambulans till sjukhuset.
Pojken dog i tarmvred.
- Jag tänker på det varje dag, om vi hade åkt in till akuten... Jag vet inte... säger pojkens mamma Jessica Lee.

7 maj 2009 "De har gjort misstag"

Trots sorgen vill föräldrarna berätta - för att sätta ljuset på hur viktig sköterskornas och sjukvårdsupplysningens roll är.
- Jag trodde att vi var de enda som råkat ut för detta, säger Jessica Lee, mamma till lilla Axel, som dog för två år sedan,i Göteborg.
Nu i veckan anmälde socialstyrelsen två sjuksköterskor till Hsan, hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.

Spelade fotboll

En treårig pojke i Stockholm dog efter sjukvårdsupplysningens slarv: Sköterskorna bedömde tarmvred som magsjuka.
- Jag blev iskall när jag läste det, det är en kuslig parallell till vad som hände vår son, säger Bob Lee.
Det var en lördag i maj. Axel, 2, var glad och spelade fotboll med morfar på eftermiddagen. På kvällen fick han så ont i magen att hans föräldrar satte sig i bilen mot akuten, men på vägen ringde de sjukvårdsupplysningen.
- Hon sa: "Kör hem. Det är kräksjuka", berättar Jessica Lee.
Familjen vände hem.

Fortsatte kräkas

Axel fortsatte kräkas ungefär varje timme hela natten och Jessica vakade. På morgonen var hans läppar blå. Föräldrarna ringde 112.
- Jag håller honom i min famn. Hans huvud faller ner, jag tror att han svimmar, berättar Jessica Lee.
I ambulansen försöker personalen få i gång hans hjärta.
Axel fick cancer i magen när han nästan var ett år, november 2005. Han opererades, och bedömdes frisk. Det ingav nu styrka vid sjukhussängen.
- Som mamma har man alltid hoppet kvar; han har överlevt cancer, då överlever han det här. Men han var så dålig, säger Jessica Lee.

"Så trött av sorgen"

Familjen hann ha en kort, men fin ceremoni för att ta adjö av Axel på sjukhuset innan han somnade in 28 maj 2007.
Obduktionen visade tarmvred.
- Man blir så trött av sorgen. Men vi har tänkt på det här med sjukvårdsupplysningen. Det borde vara deras ansvar att ställa de frågorna som kan tyda om det är tarmvred, säger Jessica Lee.
Deras förhoppning är att sjukvårdsupplysningen blir mer uppmärksam.
- Jag känner det som vår skyldighet även om varningar aldrig kommer att bringa vår son åter, säger Bob Lee.

Av Warda Khaldi
warda.khaldi@expressen.se

Publicerat 07 maj 2009 11:03:49

Uppdaterad 07 maj 2009 11:25:43

Dela: (?)

Visa fler

Visa länk till artikeln

Translate

Spara

Skriv ut

Det finns 48 kommentarer på artikeln

Logga in och kommentera

Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Postat av

HEL

62 den 8 maj 2009 kl 10:04
Man kanske inte ska lägga alltför stor skuld på föräldrar som följer sjukvårdsupplysningens råd och anvisningar. Svenskarna är uppfostrade att lyda auktoriteter. Se bara på TV-programmet "Ballar av stål" där en ung tjej klär ut sig i väktaruniform och sedan kan hon köra med folk hur som helst. Rota igenom deras väskor. Köra bort dem från gatan osv. Nästan alla verkar lyda snällt. Kanske måste vi försöka lära oss att tänka mer själva och självständigt och tro mindre på auktoriteter och även vad som står i tidningen.

Postat av

Janehellen

45 den 8 maj 2009 kl 09:48
Barn har svårt att förklara smärtor och hur ont de har, stackars unge han gick en smärtsam död tillmötes. Tycker att man ska åka till akuten med en liten om man är osäker.

Postat av

ann helena

64 den 8 maj 2009 kl 09:17
Lita på er själva föräldrar. Var inte auktoritetstroende. Stå på er ni vet bäst hur ert barn mår. Och att vända bilen på väg till akuten är fruktansvärt... tyvärr. Jag sörjer med er, men lyssna aldrig mer på sjukvårdsupplysningen. Jag har adrig ringt till dom när mina barn har varit sjuka. Då måste man till en läkare! Särskilt när barnen är små.

Postat av

Dalkulla den 8 maj 2009 kl 07:57
Det här är bara ett bevis på att det behövs fler utbildade BARNSJUKSKÖTERSKOR inom vården, framförallt på barnkliniker,barnavd,akutmottagningar och BVC! Speciell sjukvårdrådgivning när det gäller barn ska endast komma från barnakutavd! Tyvärr är det brist på utbildad personal och när det gäller lönesättning så är inte denna yrkesgrupp trots specialistkompetens särskilt prioriterad! Märkligt eller hur, när många undrar
-"oj, jobbar du med barn, hur vågar du det"???
Jag ger er föräldrar ett råd, stå på er eller åk till närmaste barnakut !! Ni ser hur ert barn mår och känner dom bäst.

Postat av

Citrus®

66 den 8 maj 2009 kl 07:05
När jag för några år sedan vaknade en natt med svåra bröstsmärtor ringde jag sjukvårdsupplysningen. Efter att man lyssnat till hur jag mådde fick jag rådet att ta ett par magnecyl och somna om! Några dagar senare åkte jag in akut efter en mindre hjärtinfakt.

Postat av

Jetica

34 den 7 maj 2009 kl 23:09
Sjukvårdsupplysningen kan inte ge "rätt"diagnos genom att bara fråga , frågor,dom måste ju se hur personen mår...
Har oxå många upplevelser därifrån men jag ringer sällan,numera,det är bättre att åka in framför allt när det gäller barn.
Jag hoppas att jag misstolkar att "höra å läsa gnäll"....
En liten 2 årig pojke DOG ju.... Har man inte rätt att gnälla då???När ens barn dör?Det tycker jag nog att man har ,jag har själv barn och dom är det bästa som finns jag lovar att jag skulle göra det samma om det hände mig,,,,gå till tidningen och "gnälla"
Visst Sverige har väl den bästa vården om man jämför med många andra länder men ,,jag vet inte snart är vi nog där vi med ,,den går bara utför,,,,
Detta är mer än bara tragiskt tycker nog jag iaf

Postat av

AnneliF

48 den 7 maj 2009 kl 22:17
Min son var fyra månader och blev sjuk, han skrek och jag kände på mig att det var allvarligt och inget vanligt skrik. Ringde sjukvårdsupplysningen flera gånger men dom sa bara att jag skulle ge honom alvedon och avvakta någon dag. Åkte ändå in med honom till akuten och då sa läkaren att det var akut och han skulle dött om jag inte åkt in....Han opererades omgående.. Han är nu 21 år..
Jag har lärt mig att man måste överdriva när man pratar med sjukvården annars tar dom en inte på allvar..Sjukt att det ska behöva vara så...

Postat av

Den Riktige Åke Malmros

39 den 7 maj 2009 kl 20:58
Enskilda fall är ju tragiska. Verkligen.
Men vi lever ändå i Sverige, landet med världens lägsta barnadödlighet och har en förväntad livslängd som ligger bland de allra högsta.
Att då höra och läsa allt gnäll gör mig förbannad!

Postat av

Mortifer

29 den 7 maj 2009 kl 20:26
Det går ibland prestige i det hela.
Sköterskor och läkare verkar ibland bli sura ifall man själv kollat upp symptomen och logiskt samlat vad man tror vilken sjukdom det kan vara.
Bara att föreslå en diagnos för läkaren är ett säkert kort på att man absolut inte lider av det.
Har själv fått veta att jag inte har polyper utan jag måste vara allergisk året om mot allt och att det bara drabbar näsan. Dessutom har jag absolut inte migrän utan det är spänningsvärk som sätter sig på ett ställe och som gör mig yr, illamående och ljuskänslig.
Personligen åker jag aldrig in till sjukhuset längre.

Boka tid är en annan rolig upplevelse.
Min far fick inte boka tid i receptionen han fick gå ut och ringa tidsbokningen. Det komiska var att han kunde se receptionen från glasdörrarna och han såg hur hon svarade.

Vården är sjuk. Har flera historier om när min sambo skulle föda och blev först hemskickad och sen nekad lustgas. VÅrden vet alltid bäst...

Postat av

Nordbon

33 den 7 maj 2009 kl 19:15
sjukvårdsrådgivningen har noll koll på sjukvård vad gäller barn.
Vår då ettåriga dotter fick vinterkräksjukan och deras råd (efter några dagars kräkande) var att vi skulle "vänta och se" till dess hon var okontaktbar... trots att vi upprepade gånger sa att hon var långt ifrån sitt normala jag och fick inte behålla någonting...
Som tur är lyssnade vi inte på dem utan ringde sos-alarm istället och de ansåg att vi skulle in omgående.
Vi åkte direkt till akuten som skickade oss vidare till univeritetssjukhusets akutvårdsavdelning för barn.
Hon fick vätska via dropp och efter nästan ett dygn hade hon återhämtat sig drygt ett kilo...
Sjukvårdsrådgivningen litar inte vi längre på vad gäller barnsjukvård...
Tur att vi kan tänka själva och inte tror på allt de säger...
Sjukvårdsrådgivningen borde utbilda sin personal...