"Vill bara få hjälp att dö"
VÅRGÅRDA. Hon har haft ett händelserikt liv med många goda minnen.
Men Christina Wideen Furedy, 93, vill inte längre.
- Jag har levt mitt liv till slutet och det enda jag begär nu är att få hjälp att dö, säger hon.
Christina Wideen Furedy tycker att dödshjälp borde vara legaliserat i Sverige. Att själv få bestämma över sin egen död anser hon vara lika självklart som att få bestämma över sitt eget liv.
Men så ser inte verkligheten ut i dag.
- Det är grymt. Orättvist. Det är mitt liv och jag borde få bestämma själv, säger hon.
"Kan inte röra mig"
Trots att hon är helt frisk förutom två besvärliga knän vill hon inte leva längre. Alla hennes fem syskon är döda liksom de flesta av hennes vänner. Christina Wideen Furedy är trött.
- Det här livet är inte liv utan ett fängelse. Jag kan inte röra mig som jag skulle vilja. Att vara tvungen att leva är en plåga. Dag som natt, en ständig plåga, säger hon.
Men allt handlar inte bara om döden när GT besöker Christina Wideen Furedy i hennes hem i Vårgårda. När hon sitter i sin bruna favoritfåtölj berättar hon gärna om livet som har varit, om glädje och sorg.
Besök från USA
Hon föddes i Hallstavik i Uppland och flyttade vid två års ålder till Matfors utanför Sundsvall. Där växte hon upp, gick i skolan och upplevde kriget.
- Det var hårda tider, hemska tider.
Hon flyttade till Stockholm och gifte sig.
Vid krigets slut kom hennes bror hem från USA tillsammans med sin amerikanska fru för att hälsa på. Efter ett flitigt brevväxlande dem emellan bestämde sig Christina Wideen Furedy att flytta till USA.
- Jag sa till min make att vi skulle försöka, säger hon.
De flyttade dit 1948. Hon berättar om fartyget de åkte med, om stormen som var och den långa tågresan från New York till Chicago.
Instiftade lucia
Där arbetade hon på ett stort medieföretag och älskade livet.
Hon har några starka minnen från sin tid i USA. Bland annat att hon instiftade lucia av Chicago och när hon blev inbjuden till Vita huset.
Innan hon återvände till Sverige 1978 hann hon gifta om sig med en amerikan.
De fick fem år tillsammans. Med tårar i ögonen berättar hon om hans död.
- Han var en mycket intelligent man, säger hon.
"Ett mycket rikt liv"
Hon visar bilder från Vita huset, på sin man och på sig själv när hon var ung. Att måla har alltid varit en passion i hennes liv och hon visar och berättar om tavlorna som pryder lägenhetens väggar.
- Jag har haft ett mycket rikt liv med så många goda vänner, säger Christina Wideen Furedy.
Nu vill hon avsluta det. Hon är helt övertygad om sin önskan och hoppas få hjälp från sjukvården att avsluta livet på ett värdigt sätt.
Är du inte rädd för att dö?
- Rädd? Nej det är en välsignelse att få dö, en lättnad.
Av Johanna Embretsén
Upp
Gå till förstasidan