Debatt: Barn har rätt till båda föräldrarna

Jan Lindblom från Göteborg är medlem i föreningen Pappa-Barn.

Frånvaron av en eller båda föräldrarna påverkar ett barn och skapar ofta känslor som följer med hela livet.
För barn som växer upp med en förälder är det oftast en pappa som inte funnits där och stöttat och bekräftat.
Orsakerna är flera, men det finns alltför många exempel där lagstiftning och myndigheter har förhindrat en önskad kontakt och relation mellan barnet och någon av föräldrarna, oftast pappan.
När domstolarna beslutar om enskild vårdnad är det i över 90 procent av fallen till mammas fördel. (Källa: www. SCB.se).
Nästan vart femte barn av alla barn bor med ensamstående mamma. (Källa: rapport BO "Upp till 18" från 2004).
När barnet bor helt eller mestadels hos mamma får pappan aldrig/sällan träffa barnen i 25 procent av fallen. (Källa: rapport BO ÒUpp till 18".
Barn har rätt till båda sina föräldrar. Kärlek och stöd till barnet kommer inte från viket kön man tillhör. Föräldraskap handlar inte om kvinna eller man.

Att därför i lagstiftning och myndighetsbeslut se föräldraskapet ur ett genusperspektiv och inte vad som är bäst för barnet tillhör en tid och värderingar som för de flesta känns mycket avlägset.
I föräldrabalken behandlas föräldern utifrån kön.
Det innebär att lagtexten ger mammorna en särställning.
En möjlighet som i sin värsta förlängning används av mammor som medvetet gör allt för att barnet inte skall träffa sin pappa på grund av bitterhet, hämnd eller girighet.
För den lagstiftning som reglerar arbetslivet är det en självklarhet med kvinnors och mäns lika rätt, men det gäller inte inom familjerätten. Att kvinnor enligt lag skyddas mot diskriminering i arbetslivet är en självklarhet. Kvinnors rätt till ett likvärdigt utgångsläge i arbetslivet är oerhört viktigt för att utjämna olikheter mellan könen.
I relation till familjelivet är mannens rätt till likvärdigt föräldraskap därför precis lika viktigt.
Vill vi att barn skall ha rätt till båda sina föräldrar och att pappor ska ta ett större vårdnadsansvar så underlättar det om våra lagar utgår från detta.

Vår svenska lagstiftning borde utgå från FN:s barnkonvention där föräldraskapet inte är könsbundet och där båda föräldrarna ges samma status och värde.
Med nuvarande lagstiftning görs skillnad på föräldrar, vilket skapar utanförskap för många pappor som vill vara föräldrar full ut.
Föreningen Pappa-Barn arbetar för barnens rätt till båda sina föräldrar och har som vision:
"Att barn har rätt till båda sina föräldrar samt att pappor och mammor behandlas som likvärdiga föräldrar av socialtjänsten, rättsväsendet och politiker i frågor gällande vårdnad, umgänge och boende för sina barn".
Det är en mer begåvad utgångspunkt för att barn skall få större trygghet, bekräftelse och jämlika värderingar än den lagstiftning som myndigheter i dag fattar sina beslut efter.

JAN LINDBLOM