Vågar inte gå ut och hjälpa
- I och med skottlossningarna vågar vi inte gå ut, säger nattvandraren Tina Ulf.
Oroligheterna:
10 augusti: En polisinsats mot butiken på Blendas Gata startar en ny våg av oroligheter i området. Polisen har fått tips om att någon har vapen i butiken och ungdomar hävdar att polisen går brutalt fram.
18 augusti: Polis utsätts för stenkastning och en bil sticks i brand på Blendas Gata.
19 augusti: Ungdomsgäng jagas av en omfattande polisinsats. Nu sprids kaoset till Biskopsgården.
21 augusti: En 22-årig man grips misstänkt för att vara en av ledarna bakom stöket i Backa Röd. Senare släpps han, men misstanken kvarstår.
22 augusti: Tynnered och Frölunda hamnar i fokus för gatuoron. Stenkastning mot brandkår och väktarbilar.
27 augusti: I Frölunda blir en pressfotograf angripen och bestulen på sin kamera vid en brand i en tidningslåda. Senare återfår fotografen sin kamera.
28 augusti: Stenkastning mot brandkåren i Hjällbo. En av stenarna vägde drygt fem kilo och krossade vindrutan, två brandmän skadas. Oroligt även i Frölunda och Tynnered med stenkastning mot spårvagnar och polis. Ideell förening där alla nattvandrar utan lön. De har 50 föreningar, flertalet i Göteborg. Sammanlagt är de närmare 500 nattvandrare. 75 000 kronor får de av kommunen varje år, pengar som måste utökas med bidrag från deras egna plånböcker. Nattvandrarna har alltid med sig klubbor till ungdomarna, för att bryta isen.
De har aldrig känt sig utsatta, aldrig hotade. Förrän nu.
- Jag har aldrig varit med om något liknande på mina 18 år som nattvandrare, säger Reine Emanuelsson, ordförande för Nattvandrare i västra Sverige.
De senaste veckornas bilbränder, stenkastningar och maskerade gärningsmän har satt sina spår.
- Hade det bara varit bilbränder hade vi gett oss ut, men efter alla skottlossningar som varit i vårt område vågar vi inte just nu. Likadant är det i Backa, säger Tina Ulf som nattvandrar i Biskopsgården.
Reine som vandrar i centrum kommer att ge sig ut, även om det blir mer restriktivt.
Ett vuxenproblem
- Vi kommer att vara mer noggranna med var och när vi är ute. Och vi kommer att vara fler som går ihop, säger han.
De ser det inte som ett ungdomsproblem utan som ett vuxenproblem.
- Skaffar man barn är det ens ansvar att se till att barnet lär sig vad som är rätt och fel, att sätta gränser och tjata. De måste bry sig.
- Det är barns rättighet. Det går inte att skylla på samhället, säger Tina upprört.
- Vi möter så många som direkt öppnar sig och berättar allt. Det är ett tecken på att de inte har vuxna att prata med. Ofta tackar de oss för att vi finns. Då kan jag lätt nattvandra tio år till, säger Johnny Ulf.
Ömsesidig respekt
De berättar att när de visar sig lugnas stämning automatiskt ner, grupper splittras. Genom ömsesidig respekt får de ungdomar att våga säga till när någon behöver hjälp, oavsett orsak.
- Vi arbetar förebyggande så det är svårt att se vad vi har förhindrat. Men för varje person, varje kväll som vi hjälpt känns det bra i hjärtat, säger Reine.
Deras hopp finns hos ungdomarna, framtiden.
- Det finns så himla många goa ungdomar, konstaterar de.
Av Therese Aronsson
therese.aronsson@gt.se

