Jimmy Fredriksson: Inte Göteborgs bästa gren precis
I alla stora städer i Europa finns det stora välkända loppmarknader som myllrar av folk, och välbesökta salutorg med stånd i långa rader som dignar av grönsaker, frukt, blommor och en massa annat.
I Bergen kan man köpa fisk nere vid hamnen direkt från akvarierna.
På salutorget i Gamla stan i Nice kan man handla det mesta utom vin till picknicken.
På Portobello roads loppmarknad i London finns ett utbud som är oöverblickbart.
Så där ser det ut praktiskt taget överallt - utom i Göteborg.
Det är som om torg- och marknadshandel betraktas som något som stör bilden av en fin och välordnad stad.
Den populära loppmarknaden på Kviberg marknad tillåts att tyna bort.
Göteborgs mest självklara salutorg Kungstorget har mångdubbelt fler platser än försäljare och ser ut som en avfolkad stenöken.
"Ja", säger stadens styrande politiker när man frågar dem, "Kungstorget behöver en ansiktslyftning". Men det händer inget.
Det är aldrig någon som säger: "Vi måste locka hit massor av stånd och försäljare så att Kungstorget börjar leva".
Fallet med Kvibergs marknad är en tragisk prestigefajt. Stället är otroligt populärt för invånare i de nordöstra förorterna och för folk från andra håll som vill sälja sina prylar eller fynda. Eller bara gå runt.
Naturligtvis lockar en sådan marknad till sig människor som knycker, målar om och säljer tjuvgods, och naturligtvis blir det knepigt att hantera försäljning i fastigheter som ursprungligen byggdes för att hysa krigsmaktens hästar.
Samtidigt har marknadens ägare en attityd som går ut på att han är utsatt för trakasserier och därför vägrar ta itu med problemen.
Han är arg på polisen, på kommunpolitikerna, på parkeringsvakterna och på Göteborgs-Posten som skrivit om misstänkt brottslighet.
Men en affärsman får väl anpassa sig till de lagar och regler som finns och är man inte nöjd med hyresvärden får man flytta.
Higab har misslyckats med att hitta nya lokaler som kan hysa Kvibergs marknad, eller så vill de kanske inte.
Staden har försökt att ta ett samlat grepp. Stadskansliet fick 2007 i uppdrag att skapa ett regelverk kring torg- och marknadshandel, hitta lämpliga områden och undersöka om dagens marknader uppfyller nuvarande regler.
För några veckor sedan kom ett så kallat tjänsteutlåtande som utmynnar i att regelverket som finns räcker, att samordningen mellan till exempel kommun och skattemyndighet måste förstärkas och att trafiknämnden ska övervaka att just det blir bättre och oftare.
Kort och gott: För att hyra en plats på en marknad eller på ett torg måste man ägna sig åt vita affärer och betala sina skatter och avgifter.
Det är väl ett helt rimligt krav.
Stadskansliet har gjort vad som förväntades av dem.
Vad som nu saknas är en politisk viljeyttring.
Göteborg kan inte bara närma sig torg- och marknadshandeln ur ett byråkratiskt regelperspektiv som slår fast vad man inte får.
Stadens styrande måste berätta vad de vill när det gäller loppmarknader och salutorg.
Och om de vill - var de i ska ligga och hur det ska det göras.
Göteborg behöver en loppmarknad som går att sälja ut i turistbroschyrerna och levande salutorg som lockar både invånare och besökare.
Sluta snacka och gör något!
Av Jimmy Fredriksson
jimmy.fredriksson@gt.se


