Lena Ekholm : "Hur kunde ni göra så mot mig?"
De trängde sig in i hennes bostad under natten och misstänks ha rånat henne på smycken, värdesaker, pengar, kreditkort, tv och digitalkamera.
- Hur kunde ni göra så mot mig, frågade försvarslösa Lena med ilska i rösten när hon träffade de tre i domstolen.
– Jag fattar det inte, jag frågar mig ständigt varför, jag blir så arg när jag ser er.
Det hettade till ordentligt i Göteborgs tingsrätt sedan förhören med de tre misstänkta avslutats och Lena Ekholm begärt ordet.
Hennes frågor gjorde djupt intryck på alla i rättssalen.
Rättens ordförande, tingsfiskal Anders Olofsson, sa spontant:
– Det är fler än Lena som undrar varför ni gjorde det så har ni något att tillägga gör det nu.
Bad om förlåtelse
Då begärde den 19-årige killen ordet och sa:
– Jag ber om förlåtelse, jag skäms över vad jag gjort.
Men den 18-åriga tjejen och den 22-åriga killen teg och stirrade bara tomt framför sig.
22-åringen säger sig inte minnas någonting av det brutala rånet eftersom han de aktuella dagarna befann sig i kraftigt narkotikarus.
Tjejen och den andra killen berättade dock öppet om vad som skett.
– Vi hade bestämt för oss att göra inbrott, berättade tjejen.
– När vi gick förbi Lenas bostad såg vi genom köksfönstret att hon satt vid datorn i sin rullstol. Vi insåg att hon skulle bli ett lätt offer, vi trodde att hon inte skulle komma ihåg något.
Ni trodde att hon även var förståndshandikappad frågade åklagaren?
– Ja svarade tjejen.
Trodde det var assistenten
Så hon ringde på och när Lena, som trodde det var hennes personliga assistent, öppnade sa 18-åringen att hon kom från hemtjänsten och trängde sig in.
– Jag kollade först lägenheten så att ingen annan fanns där, sedan släppte jag in killarna.
Lena försökte desperat försvara sig. Hon körde på rånarna med sin permobil, hon skrek åt dem att försvinna och till slut lyckades hon komma åt sitt larm
Då flydde trion med alla hennes värdesaker.
När GT träffade Lena inför fredagens förhandling var hon spänd och ganska nervös men absolut inte rädd att möta sina rånare.
Hon berättade dock att hon ändrat på sina rutiner, skaffat persienner och nytt lås.
Efter förhandlingen sa hon:
– Skönt att det är över. Jag hoppas att dom får leva med detta hela livet.
Jag struntar i vad dom får för straff bara dom blir straffade.
Av Ingemar Nilsson
ingemar.nilsson@gt.se
Upp
Gå till förstasidan