Ekvationen går inte ihop

I Sverige blir man förbannad på flyktingpolitik och invandring, men man får inget säga.
När det börjar mullra i folkdjupet, för att folk inte förstår, när problemen hopar sig utan att de ansvariga gör något börjar människor undra. Och ilskan riktar sig ofta åt fel håll. Man ser misstänksamt på de nya, och undrar vad fan de har här att göra. Då kommer ett parti som kallar sig sanningssägare och uttalar högt det som ingen vågar säga och vips sitter de i riksdagen. Vi har upplevt det tidigare och lär uppleva det snart igen.
I många EU-länder är det en etablerad faktor. Det är inte märkligare än att folk attraheras av ett rakt budskap eller att någon bekräftar deras oro. I sådana tider följer alltid den eviga diskussionen, bland de etablerade partierna, om man ska tiga ihjäl eller möta de ”främlingsfientliga”. Och svaret är alltid lika enkelt som svårt att komma på. Inget hjälper. Att bemöta konsekvenserna löser inte problemet.

Ska man ha en generös flyktingpolitik måste man backa upp den med en ansvarsfull plan för mottagande. Men har beslutsfattarna så bra kontroll?
Sverige rider internationellt på väldigt höga hästar i de här frågorna. Vi har medlare i varenda konflikt världen över och mästrar andra, därför tvingas vi leva som vi lär. Men det är inte så lätt.
Hur som helst verkar det råda panik på allt från migrationsverk till kommuner som ska ta emot. Ingen vet hur de ska hantera det ökade trycket från Irak. Förra året tog Sverige emot 10 000 irakier, fler än hela EU tillsammans och totalt nästan hundra tusen invandrare, nytt rekord.

Ett tydligt tecken på problemet är när flyktingmottagandet tvingas till avreglering. I dag finns det företag som sköter det som migrationsverket inte hinner med. För 2 500 kronor natten per person tas ensamma flyktingbarn om hand för att slussas ut i samhället. Inte för att jag tror att en entreprenör skulle göra ett sämre jobb.
Men faktum kvarstår, att vi har en generös flyktingpolitik men med dåliga ansatser till värdigt mottagande. Människor får komma hit, men de kan inte komma in.
Den ekvationen går inte ihop.
Resultatet är kommunala skolor som blivit slagfält och utländska förorter som svenskar är rädda för att besöka. Ett litet land som Sverige har inte råd eller möjlighet att husera flera samhällen i samhället. I längden är det en ohållbar situation. Felet är att beslutsfattarna inte berörs av problemen. Rektorerna bor i andra stadsdelar och deras barn går inte i skolorna där femtonåringar kallar bambatanter för hora. Medierna ger inte utrymme till ifrågasättande, men bidrar samtidigt själva till en onyanserad svartvit skildring. Sverige tar emot flyktingar, men är inte intresserat av människorna.
Det svenska flyktingmottagandet måste matchas med tillräckliga resurser för integrering, frågan är bara om Sverige kan och vill integrera 50 000 nya människor, netto, varje år.

+ Ronaldinho på Ullevi på lördag. Osannolikt häftigt.

- Hur i helskotta tänker politikerna i Borås som ska smycka staden med en nio (!) meter hög Pinocchio-staty?