För få och för dyra
Framför allt finns det för få centrala lägenheter, för få billiga lägenheter - och inte minst för få hyreslägenheter i prislägen som ungdomar klarar av att betala.
Många unga tvingas därför i dag att bo kvar hemma.
Alternativet – om man inte har rika föräldrar som kan lägga upp slantarna för en bostadsrätt – är att i åratal i bo i andra hand.
Ofta är enda lösningen att hoppa från det ena boendet till det andra, medan jakten på högvinsten pågår – ett eget kontrakt.
GT kommer i en rad artiklar och intervjuer med ungdomar att beskriva bostadskrisen i Göteborg.
Men vems är egentligen felet?
Man kan naturligtvis välja att skylla på kommunpolitikerna, men sanningen är nog att de försöker bygga så mycket det går.
Man kan också skylla på regeringen, möjligen med lite mer rätta eftersom alliansen genom politiska beslut gjort det dyrare att producera hyreslägenheter.
Men det verkliga problemet finns egentligen på ett helt annat plan.
Det som stoppar stora delarna av bostadsbyggandet är dessa evinnerliga överklaganden, som kan fördröja planer inte bara i åratal – utan i decennier.
Här måste en ändring tillstånd. Okej att man ska ha rätt att överklaga en gång till länsstyrelsen.
Men får man nej där, då är det inte acceptabelt att man får fortsätta i instans efter instans som i dag.
Brottkärrs Ängar i västra Göteborg är ett bra exempel. Där började planarbetet för 25 år sedan, men delar av området är inte bebyggt än i dag.
Orsak: Ett antal välutbildade personer bestämde sig för att här ska inga andra än vi bo.
Och de lyckades.
Det finns andra exempel. Man kan börja med Skansberget och sedan kan uppräkningen pågå länge. Mest överklagas det som behövs mest – lägenheter i centrum.
Värst hittills var när Hyresgästföreningen (!), av alla, genom ett överklagande av kvarteret Venus i Gårda försenade 700 centrala lägenheter i Göteborg med ett helt år.
Det finns de som hävdar att en som kan alla lagar och regler kan stoppa en bebyggelse för all framtid genom rena okynnesöverklaganden till rätt instanser och i rätt tid.
Det är naturligtvis inte rättvist, speciellt inte mot alla de unga som förtvivlat söker en egen bostad.
Varför ska enskildas behov av att bo ”ostört” väga tyngre än ungdomarnas berättigade krav på någonstans att bo?
En lösning är att låta folk som överklagar betala. I första instans ska det vara fritt fram. Men därefter måste det komma regler som gör att man – om man förlorar – åtminstone får betala samhällets kostnader.
Med en sådan regel skulle vi få många, många fler lägenheter – snabbt!
Av Mats Wångersjö
mats.wangersjo@gt.se
Upp
Gå till förstasidan