"Pitbull dödade min bästa vän"

Det var på lördagseftermiddagen det hände. Martin hade just gått in till sin pensionärslägenhet, efter att ha bundit Emil vid en stolpe i entrén.
Samtidigt anlände en bil med några personer som skulle till Martins granne.
Så snart bildörren öppnats rusade pitbullterriern på den sjuåriga taxen, som naturligtvis var helt chanslös. Efter att först ha bitit runt Emils käkar och nacke tog pitbullterriern ett nytt grepp runt magen på den lilla hunden.
– Jag hörde plötsligt hur min hund skrek till, berättar Martin, som skyndade sig ut.
Blodig strid
Han fick se slutfasen av en blodig strid på liv och död, där utgången var given.
– Den där andra bet Emil flera gånger. Jag såg hur de försökte sparka bort den, men det gick inte. Jag sparkade också, men det hjälpte inte. Jag skulle ha behövt något tillhygge.
När attacken var över efter några minuter var det inte mycket kvar av Emil, som begravdes samma kväll.
– Min hustru dog för mer än ett år sedan, så det har ju varit Emil och jag. Jag har varit så ledsen för detta. I morse grät jag högljutt, berättar Martin.

”Det är fruktansvärt”

Polisen kom till platsen för att ta uppgifter och bilder, och för att omhänderta den attackerande hunden. Vad som ska ske med den är ännu inte beslutat.
– Jag har knappt sovit två timmar i natt trots sömntabletter. Jag ser hela tiden framför mig hur Emil låg där. Det är fruktansvärt, säger Martin.
Han kan inte nog prisa hunden som kom att bli hans bäste kamrat och sällskap, i synnerhet efter hustruns död.
– Vi fick honom när han var två år, och han blev så nöjd och trygg hos oss. Vi har inte haft några besvär av honom. Emil var en präktig hund; bra, lydig och förståndig, sammanfattar han.
Att köpa ny hund är inte ens att tänka på.
– Det går inte att ersätta Emil. Då blir det bara att man jämför, säger Martin.
Han låter otröstlig.

Av Jan Sprangers
jan.sprangers@gt.se