I nationalisternas klass

På nittiotalet talades det om att folk inom vården, barnomsorgen och så vidare var ”tärande”. Man ville med det förnedrande ordet krossa stoltheten i att vara arbetare och tvinga in människor i förtids- eller sjukpensionering.
I en tidning häromveckan läste jag rubriken ”Arbetarklassens sista fjantar” där en skribent sågade Sveriges bästa dramatiker, Peter Birro. Orsaken till sågningen var bland annat att det var ”lika suspekt att vara stolt arbetarklass som stolt svensk” enligt skribenten.
Några av mina politiska motståndare är sverigedemokraterna, och de ska bemötas med argument. Men mediernas attacker mot dem bottnar ofta i förakt för ”outbildad” arbetarklass.
Man har dragit fram att flera av dem är förtids- och sjukpensionärer som inte har råd att betala räkningar.
Med andra ord: En del människor som man på nittiotalet krossade arbetarhedern på genom att kalla dem tärande, har i dag valt att bli stolta svenskar i stället för stolt arbetarklass.

Vilka är de som ständigt jagar arbetarklassen då?
Mycket enkelt. Det är den akademiska medelklassen, oavsett politisk riktning.
De som inte förstår att ens bakgrund och erfarenheter djupt påverkar en. Att det finns sår som aldrig läks och att stoltheten över att vara något är oerhört betydelsefullt.
I dag finns det en växande skara ungdomar som är barn till de ”tärande arbetarna” som blev arbetslösa på nittiotalet. En del av dessa ungdomar har genom tragiska erfarenheter, valt att bli extremnationalister och de drabbas hårt av medelklassförtycket. De demoniseras i skolorna, blir av med jobb och jagas av medelklassens stormtrupper, den så kallade militanta ”vänstern” som likt fega gäng, tio mot två slår dem sönder och samman med järnrör och liknande.

Nyligen var det en arbetarkille som dog av en överdos. Överdosen hyllades av delar av den militanta "”vänstern” som uppmanade andra nationalister att gå samma väg.
Skrivs det något om dessa vidrigheter i tidningarna? Självklart inte, medelklass- ”humanisterna” håller varandra bakom ryggen. Nassarna är ju drägg, white trash, avskum, epatraktorbönder och pundarsvin utan människovärde.
Jag pratade med en svenskassyrisk vän med arbetarbakgrund om detta.
”Jag skiter i nassarna, men jag tror deras hat kommer att växa om man trackar dom och det drabbar sedan invandrare. Men som knegare kommer jag hamna på samma jobb som nassarna. Och då blir vi troligtvis vänner.” Det tror jag med. Och varför?
För att de delar en sak. Liksom jag, ”tärande” vårdbiträden, förtidspensionärer och Peter Birro.
Vi delar en gemensam klassbakgrund.
Sedan får det vara hur suspekt det vill.

Ps. De få ur den militanta vänstern som är från arbetarklassen borde snacka med sina föräldrar. De kan nog lära dem lite om heder. Man slår inte flera mot en och man hyllar inte att underklassen tar överdoser. Som antifascist skäms jag över sånt ovärdigt beteende. Visa lite arbetarmoral för fan.


+ Enver ”Chato” Ramirez som kämpar vidare för undergroundhiphopen utan att sälja ut sig.

- Flugor.

Av Renzo Aneröd
redaktion@city.se