Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3
Bröstmjölk. Charlie, sju veckor, lät morfar Hans få lite bröstmjölk. Och på bara en vecka är benet mycket friskare. I bakgrunden ammar dottern Jessica Charlie.

Bröstmjölk räddade Hans ben

TJÖRN. Hans Axelssons bensår blev bara värre och värre.
Då tog ex-frun Ann-Christine till en gammal huskur: modersmjölk.
- Det låter så dumt men så här bra har det inte sett ut på ett år, säger Hans Axelsson till GT.
Tror du gamla huskurer fungerar?
Ja, självklart.
Nej, tveksamt.

Det var för ett år sedan som snickaren Hans Axelsson i Myggenäs slog i smalbenet och fick ett sår.
Sedan dess har han varit periodvis både sjukskriven och sängliggande.
Benet var så infekterat att han inte kunnat gå och såret var stort, svart och varigt.
Från och till har han även haft rosfeber. Utan behandling så kan det leda till blodförgiftning.
Men trots antibiotika så blev han inte bättre.

Krympt till hälften

Nu har såret krympt till hälften, det svarta har bleknat till blått och han har inte ont längre. Efter bara en vecka av den nya mirakelkuren.
Vilken mirakelkur har då snickaren från Myggenäs använt sig av?
Sårkompresser med dottern Jessicas bröstmjölk.
– Jag har alltid använt bröstmjölk om något av barnen haft ett sår eller ögoninfektion. Jag tänkte: varför inte prova bröstmjölk? säger Ann-Christine Axelsson.
Dottern Jessicas son Charlie var bara sex veckor.

Blev paff först

– Jag blev lite paff när mamma ringde och sa: ”Kan du pumpa ut lite mjölk? Pappa vill ha”, skrattar Jessica Axelsson.

Sår. Efter ett år börjar nu Hans Axelssons bensår att läka  tack vare dottern Jessicas bröstmjölk.

  – Klart jag var lite skeptisk. Men för varje dag gick såret ner lite till, säger Hans Axelsson.
– Det låter så dumt men så här bra har det inte sett ut på ett år. Nu kör jag stenhårt med det här, säger Hans Axelsson!

Av Dan Andersson
dan.andersson@gt.se

Publicerat 09 okt 2007 10:23
Uppdaterad 09 okt 2007 11:30

BLOGG

Jimmy Fredriksson Nyhetskrönikör

BLOGG

Kai Martin GT-krönikör

BLOGG

Ingrid Norrman Kulturblogg