Liv Landell: Kräv skolhälsa

Säga vad man vill om Jan Björklunds (fp) förmåga att tolka statistik - han är genial när det gäller att identifiera känsliga frågor.
I våras lanserade han ett förslag om att fördubbla antalet skolsköterskor och skolkuratorer.
Det skulle avlasta alla lärare som tvingas prioritera bort undervisning för att hantera problem som borde gå till skolhälsan.
Björklunds idé ligger i linje med Barnombudsmannens krav.
Myndigheten vill i lag slå fast att en läkare, sköterska, kurator och psykolog ska finnas vid varje skolenhet.

Så är det inte i dag.
Det märks, inte minst i Göteborg. Här har kristdemokraterna med Carina Liljesand i spetsen länge jobbat för förändring.
Förra året fick de till stånd en generell, kommunal utredning av skolhälsovården, apropå att läget på Järnbrottsskolan var milt sagt kaotiskt.
Det gick så långt att skolan anmälde sig själv enligt Lex Maria.
Mot den bakgrunden hade man kunna tro att Liljesands senaste motion på temat skolhälsovård skulle falla i god jord hos kommunala beslutsfattare i Göteborg.
Särskilt i Västra Frölunda, där Järnbrottsskolan råkar finnas.
Men nej då.
Frölundas stadsdelsförvaltning förkastar en motion från Liljesand med krav på kommunala riktlinjer om hur många skolkuratorer och skol-psykologer som ska finnas i förhållande till antalet elever.
I sitt remissvar kommer SDF genom några språkliga kullerbyttor fram till att sådana riktlinjer skulle kunna leda minskad flexibilitet.
Man menar alltså att krav på ett minimiskydd för skolbarn skulle kunna leda till få kuratorer och psykologer på vissa håll.

På sin blogg undrar Carina Liljesand om det möjligtvis finns andra intressen som spelar in.
Givetvis är det så.
Psykologer och kuratorer anses vid skarpt läge vara en lyx inom skolan. När det ska sparas så snålar man självklart in på just sådana tjänster. Kortsiktighet var ordet.
Det är sorgligt att det ska behövas lagstiftning för att barn i skolan ska få det skydd som både Barnombudsmannen, Barn- och elevombudet, BRIS och Psykologförbundet är överens om att barnen behöver.
Det är rent bedrövligt att man inte på frivillig väg ska kunna förbättra systemet så att lärare slipper ta på sig ett terapeutiskt ansvar.
Men någon annan lösning verkar inte finnas.

Jan Björklund var inne på rätt spår när han krävde fler kuratorer och sköterskor i skolan, men han missade av någon anledning att föreslå obligatoriska psykologer i skolan.
Psykologer har specialkompetens och ska givetvis också ingå i fram- tidens skolhälsoteam.
Björklund nämnde särskilt skolflickors depressioner och självdestruktiva beteende när han motiverade ökningen av personal i skolhälsan.
När det gäller effektiv behandling av just dessa "tjejdiagnoser" är psykologer i princip den enda yrkeskategori som har tillräckliga kunskaper.
Detta inser Lilje-sand, som förhoppningsvis lyckas ro förslaget om riktlinjer i hamn trots allt. Rättare sagt, trots kommunala makthavare som låter sig styras av ekonomiska hänsyn utan att skämmas.

Av Liv Landell
liv.landell@hotmail.com