Gjorde polisen rätt?

FILMEN
•  Tar upp hemlöshetens problematik.
•  Baseras på verkliga händelser.
•  Spelas av de hemlösa Faktumförsäljarna Åke Nilsson och Thomas Lehman, samt Åsa Gustafsson från Teater Aktör.
•  Är ett samarbete mellan de hemlösas tidning Faktum och Marionettfilm.
•  Kan ses på www.glimz.net – och kanske snart i SVT.

MARIONETTFILM
•  Består av fyra filmare
•  Har funnits i tio år.
•  Stationerade i Göteborg
•  Dokumentärfilmen "Kosovodrömmar" hade premiär på Göteborgs filmfestival i år och visas på SVT 31 mars.

Jag kan tänka mig att fyra minuter är ett krävande kortfilmsformat. Å ena sidan är det tillräckligt med tid för att berätta en hel historia. Å andra sidan är det alldeles för kort för att historien ska hinna fördjupas och inbjuder, i olyckliga fall till ett andfått berättande tyngt av schabloner. I lyckligare fall blir det som i ”Första kapitlet, andra paragrafen”, i regi av Tomas Haglund, som nu kan ses på nätsidan Glimtz.net: en blixtbelysning av det förbisedda och mörklagda i tillvaron som vi annars har svårt att få syn på.
Filmen, som är baserad på verkliga händelser berättar om ett nattligt möte mellan två poliser och en uteliggare, gestaltade av Faktumförsäljarna Thomas Lehman och Åke Nilsson, som själva är hemlösa, och skådespelerskan Åsa Gustafsson från Teater Aktör.

En situation, som till en början handlar om polisernas oförmåga att hjälpa – de behandlar den hemlöse mannen rätt hyggligt och låter honom värma sig i polisbilen en stund, men upplever att de inte kan göra mer – får en oväntad, omskakande vändning när den kvinnliga polisen bestämmer sig för att på ett drastiskt vis ändå hjälpa den hemlöse. (jag ska inte avslöja hur, det skulle förstöra hela filmupplevelsen!)

Därmed ställs frågan om medmänsklighet på sin spets.
Filmens titel syftar på den del av Statsskickets grunder som inleds med orden: ”Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet”; en snygg deklaration som här kompliceras med enkla medel och sparsmakad dialog av Anders Nordberg.
Vad som gör historien intressant är att man måste ta ställning till ett moraliskt dilemma, nämligen poliskvinnans handling, som är lika brutal som begriplig. Först får man svindel, hickar till. Sedan infinner sig en skavande obehagskänsla av att det hon gör faktiskt är följdriktigt. Det är inte lite på fyra minuter.

Malin Lindroth
kulturen@gt.se