Skräpbok

Mattias Hagberg
Ålder: 33 år.
Yrke: Frilansjournalist.
Bor: Mölndal, med fru och två barn.
Aktuell med: ”Skräp” som kommer den 2 september.
Skrivit tidigare: reportageboken ”Släpp fångarna loss” (2006).
Nästa bokprojekt: Redaktör för en antologi med texter författade av fångar på några av landets anstalter.

Nu kommer hantverkaren med fyra lådor till. Samtidigt som han kastar dem i containern frågar han strängt:
– Vad gör ni här?
Och med det säger han:
– Sno ingenting. Jag har koll på det här.
Mattias Hagberg och jag står vid Andra Långgatan 19 i Göteborg och ser containern fyllas. Och vet: skräp är pengar.
Det upptäckte Mattias Hagberg när han följde sina egna sopor från lägenheten vid Mariaplan i Göteborg till Afrika och skrev boken ”Skräp” om det.
Han reste från april i fjol till april i år genom Sopsverige:
Högsbo. Sävenäs. Orust. Fisksätra. Vetlanda. Skellefteå. Ghanas huvudstad Accra. Linköping. Lund. Och åter till Göteborg.
Han åkte med sopbilar, samlade fakta, läste nya och gamla rapporter, snackade med folk som undersökt hur man ska hantera alla dessa sopor, kollade anslag till forskning om avfallshantering.
Han visar hur problemet med sopor uppstod, när vi fick sopnedkast i husen, när sopsorteringen uppstod, när kommunerna fick monopol på att ta hand om soporna.
– På så sätt var det lätt att skriva boken. Den följer min resa, min undersökning.
Och han utmanar livet han själv lever med sin familj, alla prylar de har, allt de slänger trots att sakerna fungerar.
– Det är väldigt svårt att leva annorlunda än alla andra, särskilt när man har barn.

Hans undersökning började den 2 april i fjol, då familjen fortfarande bodde vid Mariaplan i Göteborg. Den dagen slutade Mattias Hagberg att gå ut med soporna.
Varför då?
– För att jag kände olust inför allt som slängs och inför allt skräp som vi skapar. Jag ville se högst konkret hur mycket som slängs av en familj som vår, med två vuxna och två barn.
I stället för att slänga soporna i soprummet la han dem i källaren. Redan efter några dagar började det lukta illa. Han plastade in allt ännu mer.
Sedan började han väga soporna. Och mäta dem.
– Efter elva dagar gav jag upp. Allt blev för stort, det stank och tog så mycket plats.
Dag tolv började han undersöka inte bara mängden och vikten sopor utan också innehållet.
– Jag ville få en tydlig bild av vad det är vi slänger. Hur tas det om hand? Vad gör det med naturen?
Varje gång familjen slängde något så antecknade han vad det var. Första dagen, en högst normal dag, var det 2,5 kilo blöjor, tidningar, frukt, förpackningar, matrester...
– Jag började fråga mig själv: vad ska jag göra åt det? Vad kan vi i min familj göra?
Ja, vad kan man göra?
– Längs sopresan har jag blivit allt mer skeptisk mot de som säger att så mycket kan åstadkommas på individuell nivå.
Mattias Hagberg har i stället stärkts i tron på att det behövs mer kollektiva och småskaliga lösningar och slutna energisystem, att vi måste bort från kol- och oljeberoendet.

Han är också hård i sin granskning av begrepp som kretslopp och att allt nu lanseras som miljövänligt.
– Även om man kör en miljövänlig bil så försämras klimatet.
Och trots att det mesta som tillverkas blir mindre farligt rent miljömässigt, så konsumeras ändå så pass mycket mer nu att miljön påverkas ännu mer till det sämre.
– För varje år växer sopberget med några procent. För 60 år sedan slängde vi en tjugondel jämfört med vad vi gör nu.
Och då är han åter där, vid att sopor är lika med pengar.
– Tanken är tilltalande, eller hur? Att vi kan tjäna pengar på något som sopor, att det kan återvinnas. Men det är också en fälla. För då tjänar ju ingen på att arbeta för det som är det stora målet: att minska soporna.
– Jo, förresten, när det gäller det personliga ansvaret... Det finns ett område där jag tror att vi kan åstadkomma rätt mycket var och en av oss. Det gäller maten. Jag upptäckte i min undersökning hur fruktansvärt mycket mat vi i familjen slänger, och därmed alltså betalar för och bär hem i onödan.
Har du någon siffra på hur mycket det är?
– Det är snart hälften av all mat som tillverkas om man räknar in det som slängs i mataffärer och restauranger...
... och innan det resonemanget och promenaden runt kvarteret är slut kommer vi än en gång tillbaka till Andra Långgatan. Nu är containern fylld, flyttad och innehållet på väg – vart?

Stig Hansén
stig.hansen@telia.com