Brinner för kunskap och konst

Namn: Johan Malmsten
Född: 1948 i centrala Göteborg
Bosatt: I Stockholm. Sommarhus i Fiskebäckskil
Familj: Hustru och en son   
Yrke: Psykiatriker och psykoterapeut
Läser nu: Marcel Proust "På spaning efter den tid som flytt" (på originalspråk)

Utan industri- och finansmannen Oskar Ekmans donation skulle universitetsbyggnaden i Vasaparken aldrig ha kommit till stånd och utan grosshandlare Erik Malmstens generositet och engagemang för Handelshögskolan i Göteborg skulle det aldrig ha blivit någon utbyggnad. Det ligger hundra år mellan de bägge donationerna men viljan bakom, att göra något gott för sin stad, är densamma.
Jag har stämt möte med Johan Malmsten, son till Erik och ordförande i Stiftelsen Richard Malmstens Minne, där också hans bror Claes är styrelseledamot, för att få veta mer om hur familjens förmögenhet byggdes upp.
– Det hela började med min farfars farfar Johan Adolf Malmsten som bland annat var engagerad i tändsticksindustrin i Jönköping. Hans son Richard flyttade till Göteborg och grundade firma Malmsten och Bergvall för importgrosshandel av industrikemikalier. Senare tillkom Apotekarnes Droghandels AB med AB Pharmacia som dotterbolag. Stiftelsen bildades av min pappa 1983 genom en gåva av Pharmacia aktier, berättar Johan Malmsten.

Stiftelsen ger bidrag för att främja vetenskaplig ekonomisk forskning och utbildning vid Göteborgs universitet. De senaste åren har utdelningen legat mellan tio och tolv miljoner och sammanlagt har stiftelsen fram till i dag delat ut 325 miljoner kronor. Jag ber Johan nämna några områden som fått stöd.
– Först och främst är det Handelshögskolans tillbyggnad. Vi ville från början att den arkitektoniska utformningen skulle bidra till stadsbilden: att det skulle bli ett vackert hus. Vi lade stor vikt vid den konstnärliga utsmyckningen, inspirerade inte minst av den dåvarande ordföranden Kurt Grönfors. Och ljuset inne i huset som hela tiden varierar beroende på var fönstren är placerade och hur väggarna buktar skapar liv på ett raffinerat sätt.
– Vi finansierar också en gästprofessur i ekonomi, en större masterutbildning, ”professorsskolan”, biblioteket och så vidare - allt inom Handelshögskolans ram, förtydligar Johan.
Under vårt fortsatta samtal kommer vi in på Hôtel Chevillon i den lilla franska byn Grèz-sur-Loing. För hundra år sedan fanns där ett livaktigt konstliv och många framstående skandinaviska konstnärer som Karl Nordström, Ville Vallgren, Christian Skredsvig och P S Krøyer drogs dit. Mest kända för oss är Carl Larsson, som träffade sin blivande hustru Karin Bergöö där, samt August Strindberg, som inspirerades att skriva boken "Bland franska bönder". I början på 1900-talet hade Hôtel Chevillon spelat ut sin roll som konstnärspension och förfallet satte in.
Steget därifrån till att bilda stiftelsen Grèz-sur-Loing och köpa Hôtel Chevillon kan tyckas långt.
– Jag besökte Konstmuseet och fick syn på en skärmutställning om Grèz och konstnärskolonin som en gång fanns där. Jan Wallinder, Alf Elmberg och Jan Landmark, som var eldsjälarna bakom, hade planer på att köpa Hôtel Chevillon för att åter göra det till en mötesplats för nordiska konstnärer. Men det saknades pengar, säger Johan Malmsten.
Johan berättade för sin far om idén och bad honom att stödja projektet, vilket i slutändan ledde till att Erik Malmsten bekostade hela fastighetsköpet.
– Pappa var intresserad av konsthistoria. Som ung umgicks han gärna med konstnärer, besökte gallerier och gick på konstutställningar. Han ville göra något för dagens konstnärer, förklarar Johan.
Hur är det med dig själv? Är du intresserad av konst? Spelar och sjunger du?
– Jag är mycket konstintresserad men lika omusikalisk som min pappa. Den enda som kunde sjunga ”ja må han leva” rent var min mamma Bibi. Men jag lyssnar på musik, helst klassisk musik och jazz.

Erik Malmsten donerade tavlor av Ivar Arosenius och Helen Schjerfbeck till Konstmuseet. Han stödde Vetenskapsfestivalen och hjälpte till att finansiera utställningar, samt inköp till Stadsmuseet. Erik Malmsten inte bara donerade pengar; han var en närvarande människa, som tog aktiv del i vad som hände.
Vad var det som gjorde att han var så givmild och gav bort en del av sin förmögenhet?
– Innehavet i Pharmacia skapade stora värden och pappa ville göra något samhällsnyttigt. Han ville också hedra de generationer före honom som varit med om att bygga upp förmögenheten. Pappa kände mycket för Göteborg och ville upprätthålla den gamla fina donationstraditionen.

Margita Björklund
kulturen@gt.se