En stor berättelse med små röster

Greta jobbade tvåskift på en strumpfabrik i Mölndal på 1930-talet. På sin lediga tid for hon runt och upplyste om Spanienhjälpen och inbördeskriget, ordnade möten, samlade in pengar och kläder. Och så träffade hon Bengt när han kom tillbaka till Göteborg efter sin tid som spanienfrivillig.
För 12 år sedan berättade Greta Segerson det här för mig. Vi var hemma hos henne i Masthugget och jag vet inte vart tiden tog vägen och jag visste inte hur jag skulle skriva om hennes liv på några få sidor i den bok som jag höll på med.

Jag blev så glad när hon sa att Jonas Sjöstedt höll på att skriva en bok om henne och Bengt.
Och jag är så glad att den äntligen blev klar. För Masthugget Moskva Madrid handlar om ett par med hjärtat till vänster som levt ett otroligt spännande liv.
Men de berättar med små röster och Greta Segerson hatar att kallas legend. Hon har gjort det hon gjorde ”för att jag var partimedlem”. Bengt Segerson, som dog 1992, säger att det kom ”en chans att göra en insats” i Spanien, så då tog han den.
Deras berättelser varvas och följer tidens gång. Det hela börjar med att Greta Segerson föds i Masthugget ”och jag har bott i Masthugget hela mitt liv förutom tre år i Sovjet”.
Här kommer resorna, nazismen, äktenskapet 1940, solidaritetsarbetet, interneringslägret, partiarbetet, de hemliga kuriruppdragen, fredsfrågan, de politiska frågorna hemma och utomlands – och det är rena historielektionen att följa sättet de bedrev sin kamp på. Jonas Sjöstedt fyller i med omkringliggande fakta och gör det riktigt lättläst.

Trots att tron på kommunismen är intakt – ”Hästen är det inget fel på, men de som har ridit den har varit åt helvete” – så döljer paret Segerson inte när de tvekar, som till exempel om utvecklingen i det som var Sovjet. ”De glömde människorna.”
Men det jag kommer att minnas starkast är viljan. Greta Segerson, som är född 1914, klagar på att hon tyvärr inte kunde vara så aktiv under EMU-omröstningen 2003. Hon hade då precis opererat höften. ”Men jag ringde runt till folk som jag kände.”
Och kolla på YouTube när hon som 93-åring rappar Lasse Dahlqvists Jolly Bob från Aberdeen. Så kan också en kampsång låta. Lyssna på www.youtube.com/watch?v=nOv8Rvqxl10

Stig Hansén
kulturen@gt.se