Mer än snabba cash

Musikindustrin jublar. Bokförlagen hänger på låset för att göra ett pr-trick av jakten på fildelare. Ifpi meddelar att ”ett hundratal” övriga fall är att vänta – bara i år. Fildelningskriget fortsätter, som väntat.
Man kan tycka att det är modigt att 15 av landets mest kända författare nu utsätter sig för det självpåtagna martyrskap som det innebär att ställa sig på hårdare tag-sidan i fildelningsdebatten.
Metallica 2.0, liksom.

Jag tror att deras engagemang grundar sig i en ärlig tro att de kan rätta till något som de upplever som fel. Och att de är personer som tycker att man SKA stå upp för sina åsikter, även om de inte är populära. Även om det innebär problem.
Det är en inställning som jag tycker är värd all respekt.
Det är däremot betydligt mer besvärande att de som intellektuella inte visar det minsta intresse för det samhälle de nu hjälper till att skapa.
För vad händer när Ipred inte stoppar fildelningen?
Vem som helst kan dra ut antipiratkurvan och se vart den leder. Det räcker med att slänga ett öga på det vi hittills har för handen – FRA, Datalagringsdirektivet, Ipred, Acta, Telecompaketet – för att inse att nästa kraftsamling från branschernas sida kommer att handla om att förbjuda anonymiteten på internet.
Att inte skivbolagsdirektörer eller schlagerartister har diskuterat detta är måhända en sak. Att författare väjer för frågor om yttrandefrihet, integritet och demokrati är dock en helt annan. En sak är säker: Vi kommer alla att få vara med och betala priset för tystnaden.

Anders Mildner