Stickning som fastnar

Bohusläns museum i Uddevalla. Tröjan med mönstret Yxorna formgavs av Emma Jacobsson, initiativtagare till Bohus Stickning och gift med landshövdingen Malte Jacobsson. Utställningen "Bohus Stickning och stjärnorna" visas till den 16 augusti på Bohusläns Museum i Uddevalla.
Öppettider måndag-torsdag 10-20, fredag-söndag 10-16.
Museet säljer förutom stickpaket också Ulla Häglunds bok "Bohus Stickning" samt Kjell Anderssons film "Stickspåret - från nödhjälpsarbete till världssuccé".
GT 19 juni: Snapsglasen på Röhsska.
GT 25 juni: Sjökon på Naturhistoriska.
GT 1 juli: Lobotomitången på Medicinhistoriska.
GT 11 juli: Fotot på Värmlands museum.

Mitt förhållande till stickning har aldrig varit lyckligt - grytlappen jag stickade i småskolan sågades med en brutalitet som inte ens min mammas lojala beröm kunde uppväga. Det är alltså ingen självklarhet att jag ska fastna för Bohusläns Museums utställning "Bohus Stickning och stjärnorna", men dessa koftor, tröjor, mössor, vantar och halsdukar är så fina att de har en direkt terapeutisk effekt.
Om Bohus Stickning visste jag inte ett smack, men av utställningsmaterialet framgår att det tillkom 1939 som nödhjälps- arbete för kvinnor i de krisande bohuslänska stenhuggardistrikten. Kvinnorna gjorde arbetet efter mönster och med garner som skickades från Göteborg, där "landshövdingskan" Emma Jacobsson ledde verksamheten med omutliga krav på kvalitet. Framgången var avsevärd, både i Sverige och internationellt, i den engelskspråkiga presentationen skriver man för säkerhets skull att "Bohus Knitting was worn by millionairesses, film stars and princesses" och Ingrid Bergman finns på utställningsaffischen.

Jag distraheras lite av kändiseriet, men glömmer det när jag strosar omkring bland ting framställda med en precision som måste vara stickningens svar på hjärnkirurgin. Mönster och färger varierar mellan rustikt och smått eteriskt, plaggen har namn som Randiga loppan, Gröna ängen, Rimfrost. Röda randen (den som Bergman har på sig) är oemotståndlig, och Blå skimmer gör just det - skimrar. Men mest fastnar jag för Emma Jacobssons Yxorna, vars strama geometri i sin svart/vita version har en lätt psykedelisk effekt när man stirrat en stund. Lugnar ner mig genom att stirra på den gråa.

När Bohus Stickning 1969 lades ned berodde det delvis på konstfibrernas intåg, och mina tankar går till den vederstyggliga banlonpolon, symbolen för allt det sunkiga, billiga och bekymmersfria som i en tid av hejdlös tillväxt blev förbrukningsmaterial tillgängligt för alla.
Det man ser här är motpolen till detta: Bohus Stickning handlar om exklusivitet och inte om trivialiteter som pengar - de stickpaket man säljer kostar 1200-1300 spänn, och då återstår ändå jobbet (vilket i just detta sammanhang är en poäng). Själv tänker jag varken råna banken eller återuppta min stickningskarriär, utan nöjer mig med att betrakta.

Fast det är inte riktigt sant, för när jag läser Ulla Häglunds bok "Bohus stickning" bär det i väg åt oväntat håll. Här finns inte bara en beskrivning av verksamheten som måste vara guld för den stickningsinitierade, utan också en massa kvinnohistoria. Stickerskornas låga löner kontrasterade våldsamt mot fantasipriserna på deras produkter men kompenserades enligt boken av yrkesstolthet och viss frihet att improvisera, och det bohuslänska hemarbetet framstår som väsensskilt från produktionen av svindyra gympadojor i asiatiska sweatshops.

Och i centrum för det hela står Emma Jacobsson, född Stiasny, som blir en märklig länk mellan det utarmade norra Bohuslän och en helt annan värld. Hon växte upp i Wien kring förra sekelskiftet, studerade konst och naturvetenskap och blev kompis med Lise Meitner - fysikern som enligt många borde ha fått Nobelpriset för den upptäckt om kärnklyvning hon gjorde som flykting i Kungälv 1938.

Kuriosa, kändiseri? Nja - Meitner påverkade världshistorien, Jacobsson sitt län och konsthantverket, och nog är det lite intressant att hennes make Malte Jacobsson efter kriget ledde den Atomkommitté där Meitner anlitades som expert.

Jan Ceder