Att se sin hemstad genom andras ögon

Jag har bott i Göteborg med omnejd i snart ett kvartssekel och är bunden till staden på många vis inte minst genom allt som jag upplevt här. Att gå omkring i Göteborg är lite som att gå omkring i ett stort extra minne. Ingen plats är neutral. Bänkar, prång och gatstumpar allt är så laddat med dåtid. Lyckans och olyckans stunder. De kan komma över mig ibland och för det mesta gillar jag känslan.
Men detta med hemstäder är sällan enkelt. Lika mycket som jag tycker om den där känslan av att vara djupt rotad på en plats lika mycket kan jag störa mig på Göteborgs svåra sidor, inte minst på den där konflikträdslan som ofta kallas folklighet här. Därför är det intressant att läsa senaste numret av Ord & bild som komplicerar bilden av den goa, glada staden.
Det är ett mångröstat nummer som talar om staden på många vis, och utan att komma i närheten av den klaustrofobiska känsla som gärna infinner sig när en enda stad är temat. Det Göteborg jag möter här är både bekant och obekant.

Ett avsnitt kallat Göteborgsanpassade klassiker hör till numrets höjdpunkter. Här har fyra författare, Lina Ekdahl, Nina Wähä, Leif Holmstrand och Zac O’Yeah tolkat om valfri text och placerat handlingen i Göteborg, på ett sätt som får det lokala seendet att spricka upp och förvandlas på helt oväntade vis. Som när Bangatan, i Zac O’Yeahs text
Kioskägarens son lekfullt och nästan obemärkt smälter samman med den fiktiva staden Malgudi i den indiske författarens R K Narayans bok The Vendor of Sweets. I dessa texter blir Göteborg ett filter som världen kan passera genom, förändras av. (På Ord & bilds hemsida kan man höra Lina Ekdahl läsa tolkningen av Gustaf Fröding.)
En helt annan men lika intressant vidgning av det lokala görs i Mattias Hagbergs ”Volvoland”, som handlar om krisen för biltillverkningen, i djup mening: Är krisen bara en fråga om minskad efterfrågan? Eller är det en kris för hela det moderna projektet med dess förföriska drömmar om framsteg, makt och äventyr? När bilen blir ett mål i sig snarare än medel och vi blir beroende av en enda konsumtionsprodukt bygger vi samtidigt in oss
i ett system som är dömt till undergång, resonerar Hagberg. ”I Göteborg blir det smärtsamt tydligt.” 

Den långa intervjun med Göran Johansson är riktigt sympatisk. Johansson får breda ut sig rejält och oavsett vad man tycker om svaren finns här en ton som är så uppriktigt engagerad, innerlig nästan, att min bild av kommunalpolitik väl aldrig kommer att bli sig riktigt lik.
Fast mycket av vad Johansson säger bland annat om evenemangs-staden Göteborg står i skarp kontrast till de enkätsvar som kommer från olika kulturarbetare
i stan. Här pratas det en hel del om ”Jantelagen som går hand i hand med en trött populism”, om ”in-grott bildningsförakt”, om ”blyghet och rädsla för det okända.”
Man kan kalla det konflikträdsla också. Eller passiv aggressivitet.

Malin Lindroth
kulturen@gt.se