Kissa snyggt - är det vad etik handlar om?

För arton år sedan skrev den borgerliga regeringen in kristen etik i sin regeringsförklaring. Pressad på vad denna innebar sa skolministern att anslaget på den offentliga toaletten att man skulle lämna den i det skick den var när man kom in egentligen gick tillbaka på Jesu Bergspredikan. Allt vad I vilken att människorna skola göra Eder, det gören I ock dem.
Kristen etik reducerat till en uppmaning att kissa snyggt! Nog lät det lite tunt.

Alf Svensson var inte sämre. Kristen etik handlade om att följa regler. Vi har ju trafikregler, sa han utan att tänka på att riksdagen kan ändra trafikreglerna med enkel majoritet. Ena dagen vänstertrafik, nästa höger.
För egen del valde jag då att definiera etik som de värderingar och normer som vägleder oss när det inte finns några regler. Och därför har jag också varit tveksam till alla de etikprogram som myndigheter och företag antagit under senare år för att visa att de är respektabla. Vissa normer måste vara självklara, flera regler gör det oskrivna godkänt, acceptabelt, även om det skulle strida mot grundläggande värderingar.
 
När jag var ung berättade en gammal medlem i min IOGT-NTO-förening att han en gång förlorat en omröstning om ett anslag på femtio kronor till studiecirkeln för inköp av böcker. Han som lyckats stoppa förslaget tog därefter upp en femtiolapp ur plånboken och räckte över med orden:
Här har ni så ni kan köpa era böcker, inte för att jag ångrar mig utan för att ni ska förstå att föreningen inte hade råd. Men jag har, jag kan kasta bort mina pengar om jag vill. Det vi har tillsammans ska man däremot vara rädd om.
En lysande lektion i medborgerligt ansvarstagande.

I dag gäller ofta det motsatta. Vi är maniskt fixerade vid det egna, det privata, och slösaktiga och vårdslösa med det vi har tillsammans. Privatiseringen av människors själar har haft ett högt pris. Tron att egenintresset för världen framåt gäller nämligen bara i samhällen med högst en invånare.
Politiken har under snart tjugo år haft som mål att begränsa och skära ned det offentliga som numera det som är vårt gemensamma oftast benämns. Vi talar också hellre om skattebetalare än om medborgare. Politiken har därför oftare blivit destruktiv och framför allt tråkig för dem som sysslar med den.

Kreativa människor vill ha roligt, och nästan ingen politik är rolig i dag. Den kreative politikern vill förverkliga sig själv och gör det genom att uträtta något i offentligheten, för gemenskapen.
När skolstyrelsen beslöt bygga den där skolan var jag medlem, säger ledamoten till sitt barn.
I dag kan samma person bara förverkliga sig själv i sin privata livsföring och säger i stället: Det är väl inte mer än rätt att jag som måste fatta så många obehagliga beslut och får så mycket skällning åker till Mallorca på kommunens bekostnad. På liknande sätt drabbas fria folkrörelser när de reducerar sin uppgift till att organisera missnöjet.

Politik handlar om att bygga samhälle. Det är inte bara musik som byggs av glädje.

Bengt Göransson
kulturen@gt.se