Var går gränsen för galenskap?

PSYKETS HISTORIA
Vad: En utställning om mänskliga psykets historia, om vetande och vård, galenskap och extas under 4000 år.
Var: Göteborgs naturhistoriska museum.
När: Till och med 28 november.
Producerad av: Kunskaps-centret Inre rum. Läs mer på www.inrerum.com

PSYKIATRINS HISTORIA
På Medicinhistoriska museet på Östra Hamn-gatan 11 finns även en utställning om mentalvårdens historia med fokus på Göteborg. Gamla elchocksmaskiner och lobotomi-instrument ger en inblick i psykiatrin och i livet på Lillhagens sjukhus, från trettiotalet fram till nedläggningen. Utställningen är en del av museets basutställning.

Twingly bloggsök

Om den franske filosofen Michel Foucault hade rätt – och det misstänker jag att han hade – behöver varje samhälle sitt vansinne. I samma stund vi tar beslutet om vem som ska kallas galning, avvikare och patient och bestämmer hur han eller hon ska behandlas, kort sagt definierar vad som ska vara normalt och önskvärt, får samhället också syn på sig själv. Ungefär så resonerade Foucault i den snart femtio år gamla Vansinnets historia.
Så blir psykiatrihistorien, intressant nog, lika mycket en historia om samhällets självsyn som en historia om sjukdom och bot.  
På Naturhistoriska museets nya utställning Psykets historia kan man få en fin översikt av människans kamp med psyket i olika tider och kulturer, från uråldriga myter och medeltida narrskepp, till uppkomsten av den moderna psykiatrin.
Utställningen är uppdelad på två delar. I den första rör man sig i den äldsta historiens dimzon där gränserna mellan myt och verklighet, vision och vansinne är omöjliga att dra, bland heliga dårar och gudar som härskar över kaos och mörker. Den andra delen lägger fokus på vård, behandling och modern psykiatri.

Det hela är mycket pedagogiskt och faktatätt, lite som en historielektion i ordets bättre bemärkelse. Några få föremål finns – en patient-skjorta av gammal modell som liknar ett skal, ett människoskal som någon just krupit ur, en gammal elchocksmaskin, en liten gudastatyett och en del annat – men det mesta berättas med vackert enkelt formulerad faktatext.  
Här finns gott om roligt vetande – tänk att forna tiderns egyptier försökte bota sinnessjukdom med öl! Tänk att feghet betraktade som en form av galenskap i romarriket! Men som bäst fungerar utställningen när den pekar mig mot existensens stora frågor.

Själv är jag mest intresserad är jag av de mörka kapitlen i psykiatrins historia. Utställningen ger mig plågsamma fakta om Nazitysklands Aktion T4 som ledde till att patienter massregistrerades och avrättades, om missbruk av psykiatrin i Sovjet och i Kina och om fyrtio- och femtiotalens lobotomeringar här hemma, men frågorna får jag formulera själv. Jag tänker: det finns ett läge – i människan, i samhället – när gränsen mellan våld och vård tunnas ut, görs meningslös. När händer det? Vad krävs?          
Det är kunskapscentret Inre rum, som arbetar för och med människor med erfarenhet av psykisk sjukdom som har producerat utställningen, i nära samarbete med brukare av psykiatrin. Berättelser från samtiden bryter gång på gång av faktatexten och bjuder in mig i den ordning som är sjukdomens.
En docka har klätts i svart läder, solglasögon och skor med stålhättor. Det är Berit, ett alter ego från en psykos, klädd i sin tjocka extrahud som ska skydda mot hudlösheten.

På ett annat ställe läser jag historien om en märklig gudskallelse: Gud ville ha en kvinnlig Jesus inom en snar framtid. Han hade frågat mig många gånger men innan hade jag alltid avböjt...   
Här, i det personliga, ligger utställningens styrka. Det fina är att sjukdomens språk, som i vanliga fall kanske bara behärskas av en enda person, den sjuke, verkligen kan göras tillgängligt för många. Jag hade gärna sett fler historier gestaltade på olika vis, i text eller bild eller varför inte i ljud? Möjligheterna är många.

Malin Lindroth
kulturen@gt.se