"Känner mig som en 22-åring i kroppen"

LÄGET FÖR DE SVENSKA FRIIDROTTARNA
Susanna KALLUR, häck:
Ställde in inomhussäsongen då hon ännu inte är i tävlingsdugligt skick efter stressfrakturen hon fick 2008. Är i gång med grundträning.
Jenny KALLUR, häck: 
Tog samma beslut som tvillingsystern. Har samma typ av skada som systern och varit borta från tävlingsbanorna ännu längre.
Mustafa MOHAMED, långdistans: 
Genomgick en knäoperation i december, troligen sviter efter fallet på DN-galan i somras. Tävlar inte inomhus.
Alhaji JENG, stav: 
Ramlade ned i upphoppslådan under träning i mitten av januari. Skadade hälbenet och missar troligen hela inomhussäsongen.
Johan WISSMAN, 400 meter: 
Avstår inomhussäsongen. Siktar på EM i sommar.
Linus THÖRNBLAD, höjd:
Avstår inomhussäsongen. Siktar på EM i sommar.
Robert KRONBERG, häck:
Avstår inomhussäsongen. Siktar på EM i sommar.
Christian OLSSON, tresteg:
Gjorde comeback i Göteborg förra veckan med 16,87 som längsta hopp. Tävlar i Stockholm i morgon.
Emma GREEN, höjd:
Lättare känning i ljumsken stoppade henne från säsongsdebuten i Göteborg. Nu blir GE-galan i morgon årsdebuten.
Mattias CLAESSON, 800 meter:
Fick också skjuta upp sig säsongsdebut efter kramp i höger baksida. Tävlar i Stockholm i morgon.

Twingly bloggsök

Alla minns vi bilderna av en gråtande Carolina Klüft från längdhoppsgropen hemma i Karlskrona i juli förra året - de bilder som orsakade spekulationer om att karriären troligen var över för en av Sveriges främsta friidrottare genom tiderna.
Men efter en snabb operation av de tre avslitna muskelfästena i låret, och en lång rehabilitering och återhämtning, står Carro återigen på längdansatsen - fortfarande med siktet inställt på OS i London 2012 och med förhoppningar om att vara tillbaka i tävling någon gång innan sommarens EM.
- Jag kommer avvakta med att sätta upp ett datum för när jag ska börja tävla. Det är klart att jag kommer ha en ambition men det kommer inte vara ett slaviskt mål, det tror jag inte är bra för mig i det här läget, säger Carro.

I träning sedan november

Hon gjorde sina allra första träningshopp i slutet av november.
Då med bara två-tre stegs ansats - men eftersom det var en hal planka som orsakade skadan i somras var det tillräckligt långt för att känna en stor rädsla.
- Det var en så brutal smärta och händelse så första träningspassen var jag rädd och nervös. Hjärtat slog och det krävdes enorm fokus att springa två steg och hoppa ut från plankan.
Hur har du jobbat med den rädslan?
- Enda sättet med alla rädslor är att utmana dem. Det var bara att gå ut där nästa pass och ännu en gång tänka "det är lugnt, det är lugnt".
- Men jag har en bit kvar där. Och jag är osäker på om jag kommer gå ut och hoppa om det ösregnar och plankan är blöt. Just nu känns det otänkbart.

Vill inte ta några risker

Vågar du backa från en stor tävling när du väl står där på ansatsen?
- Jag kliver inte av ett OS, det gör jag inte. Men jag kommer vara mer noggrann och kanske se till att funktionärerna torkar precis innan jag hoppar. Jag har inte så många år kvar på min karriär så jag tar ingen risk. Det är inte värt den här resan igen.
Så efter sin tuffaste höst och vinter någonsin är Carro i gång i full träning igen.
Hoppningen sker med åtta stegs ansats och kommer successivt att ökas på med tiden.
Skadan gör att hon kör två extra styrkepass i veckan bara med inriktning på baksidan av låren.
- De skulle jag inte kört normalt sett men kanske kommer få göra det under resten av min karriär.
Finns det någon risk att slita upp skadan igen?
- Nej, i och med att jag har sytt fast fästena och muskeln har krokat upp själv så är det absolut inget som är svagt i området och inget som jag känner av över huvud taget. Det är så starkt.
Och det mest positiva med det långa uppehållet är att det har gjort underverk för Carros sargade kropp.
År av belastningsskador - i fot, axel, smalben, rygg, knä - har gjort att hon lärt sig att leva med ständig smärta någonstans i kroppen.
I dag är plötsligt det mesta försvunnet.
- Jag har fått vila och kroppen har fått återhämta sig. Den har fått börja om och allt känns lättare än innan.
- Jag känner mig som en 22-åring i kroppen igen.
Hur gjorde du för att lyckas ladda om mentalt på det här sättet?
- Hela mitt liv raserades inte den där dagen men som idrottare var det fruktansvärt tungt. Jag insåg hur mycket det betyder och hur fruktansvärt det är när det tas ifrån en. Men jag tillät mig att gråta och vara ledsen tills jag en dag kände att: "nej, jag kommer inte framåt från det här".

Tänker inte på medaljerna

- Men jag är fortfarande i processen att hitta tillbaka till självförtroende och självkänsla. Den är inte över än.
Din satsning sträcker sig fortfarande över OS i London 2012 - hur ser du på dina chanser att ta medaljer under de tre mästerskap du förhoppningsvis har kvar?
- Mina mål kommer säkert bli mer tydliga när det närmar sig - men medaljmål har aldrig inneburit en positiv skjuts för mig. Jag mår bäst av att bara gå in och göra min tävling och se hur långt det räcker.
- Men jag är nog, hur konstigt det än kan låta, mer motiverad än någonsin nu.

Av Johanna Reimers
johanna.reimers@expressen.se