Skriv ut Textstorlek:

Olivia Welin från TV 4 :s "Jag vill bli stjärna" är nöjd med sina föräldrars engagemang: - Jag har aldrig känt mig pressad, säger hon till Sanktan. Foto: Ita Jablonska

Var femte spelare trivs inte på plan

Visst är det bra med engagerade föräldrar.
Men ibland kan det bli för mycket.
- En del blir som adrenalinstinna vildar och tappar allt sunt förnuft, säger Anneli Wikman, författare till boken "Vett och etikett för idrottsföräldrar".

o Enligt studien ”Föräldrapress inom barnidrotten” av Göran Patriksson och Christian Augustsson upplever vart femte idrottande barn mellan 8 och 16 år stark negativ press från föräldrarna.
o Den värsta pressen känner 11-12-åriga pojkar.
o Störst press upplever barn som spelar golf. Därefter kommer tennis, simning och ridning.
o 19 procent av barnen som spelar fotboll känner sig hårt pressade av föräldrarna.
o Av 30 000 barn som börjar spela fotboll blir en promille, 30 stycken, elitspelare.

Behöver fotbollsföräldrar lära sig vett och etikett? Ja, verkligen.
Många barn tycker inte att föräldrarna uppför sig som de ska på matcher och träningar. Istället för positiva och stödjande upplevs föräldrarna som gapiga, krävande och pinsamma när de skäller på domaren eller visar missnöje med sina barn, motståndarna eller barnens lagkompisar.

Negativ press vanligt

En tredjedel av alla barn som idrottar vill inte att föräldrarna ska vara i närheten när de utövar sin sport, enligt en undersökning gjord av Göran Patriksson, professor i idrottspedagogik vid Göteborgs Universitet, och lektor Christian Augustsson, Karlstad Universitet.
- Negativ press från föräldrarna är tyvärr inte ovanligt, säger Göran Patriksson. En femtedel av de fotbollsspelande barnen känner att föräldrarna pressar dem för hårt.

Föräldrar skäller och kritiserar

- Vanligast är att barnen tycker att föräldrarna öppet skäller och kritiserar dem.
Idrottsledaren och föreläsaren Anneli Wikman har tillsammans med journalisten Titti Werner skrivit boken ”Vett och etikett för idrottsföräldrar”.
- Tänk på att det handlar om ditt barn, inte om dig och dina önskningar som vuxen, säger hon.
Anneli Wikman beskriver en situation där du är på väg till match med ditt barn och du minns att laget förlorade förra gången ni mötte samma motståndare. Barnet minns kanske allra bäst de kanongoda godisremmarna i bortalagets kiosk.
- Om du vill att ditt barn ska bli lyckligt i sin idrott gör du bäst i att kliva tillbaka och hålla dig på avstånd. Stötta i motgång och beröm. Kritisera aldrig någonsin ditt barn och dess prestationer.

Här ger Anneli Wikman sina bästa tips till dig som fotbollsmamma eller fotbollspappa:

o Låt lagledare och tränare sköta allt kring själva fotbollen.

o Ropa aldrig på ditt barn från kanten under match eller träning. Du är inte tränarens högra hand. Barnet blir superstressat av ropen!

o Bortförklara aldrig en förlust. Barnet måste lära sig att det inte är farligt att förlora. Det ingår i livet.

o Blir du för ivrig och har svårt att kontrollera dig under t ex en match. Sätt stopp och var lugn! Gå och köp en kopp kaffe.

o Heja på hela laget, inte bara på ditt barn.

o Skrik aldrig på domaren! Det är mycket vanligt att unga domare på 14, 15 år får utskällningar av vuxna människor. Tänk på att om tonåringarna inte vill döma, så blir det inga matcher.

o Fram med leendet, även när det går dåligt. Barnet ser på ditt kroppsspråk om du är missnöjd.

o När du åker från matchen, då är fotbollen över. Ett mindre barn kanske inte ens tänker på hur det gick. Släpp fotbollen, och älta inte t ex missade passningar.

o När ditt barn kommer hem från träning eller match, fråga inte: Hej, hur gick det, vann ni? Säg istället: Hej, hur har du haft det?

o Om du tror att ditt barn har en extra talang för fotboll, forcera inte eller agera, t ex genom att byta klubb osv. Då finns stor risk att du dödar barnets intresse. Om barnet vill satsa mot elitnivå, så löser det sig själv. Barnet visar vägen!

o Stötta och beröm ditt barn!

Av Eva Rogsten
eva.rogsten@gt.se

Publicerat 28 januari 2010

Uppdaterad 28 januari 2010

Dela: (?)

Visa fler

Visa länk till artikeln

Translate

Spara

Skriv ut

Det finns 13 kommentarer på artikeln

Kommentera direkt

Postat av Signatur den 9 feb 2010 kl 19:28
Titta till svemos guld hjälms utbildning så får ni bra tips på hur man utbildar vårdnashavare och ledare och barn.gäller alla sporter. WWW svemo.se.

Postat av Signatur den 9 feb 2010 kl 15:58
Att barn lär sig ta konstruktiv kritik är inget fel

Postat av Lajla den 9 feb 2010 kl 14:03
MIn dotter spelar handboll och hon är 10 år. Det är inte bara föräldrar som beter sig illa mot barnen. Det massor av idrottsledare och tränare som gapar och skriker på barnen och domaren. Vad gör att dom har rätt till det? Trodde att ledare och tränare skulle vara goda förebilder för barn som skall utveckas i en idrott dom än så länge tycker är kul.

Postat av life of brian den 8 feb 2010 kl 14:12
Mycket rätt i artikeln, har själv varit idrottsledare i många år. Det svåra som ledare är att kombinera alla önskemål, då ungarna själva helst vill vinna sina matcher. Det finns system i de flesta lagidrotter som man kan ta till där inga känner sig utanför. Det gäller att hitta dessa knep, och det är då främst föräkdrarna som inte ska förstå det som görs, då dessa är de som är svårast att tas med. Enögdheten från dem är det svåraste som en ledare har att handskas med, Sedan är det väl så att snart går det inte att få tag i ledare och funktionärer då de flesta föräldrar idag med ser idrotten som ett förlängt dagis, där de inte vill engagera mer än absolut nödvändigt.

Postat av Haaaa så typiskt Sverige den 8 feb 2010 kl 10:03
Det som retar mig mest är att alla förädrar är så "jävla" god trogna sina barn. I Sverige heter det alltid alla har rätt att vara med och leka/spela o.s.v men det är redan där problemet börjar, vi kommer aldrig få fram några talanger i Sverige om vi inte redan i tidig ålder börjar sortera ut de som inte håller (det kan låta tufft) men så fungerar det i alla stora fotbolls länder.Men inte i lilla Sverige nä just för att Sverige inte är eller kommer att bli något stort fobollsland, nä för här ska alla vara med och leka, men ändå håller klubbarna på att planera för spel i Europa etc det är skratt retande:-) typiskt svenskt ,,,den kloka svensken haaaaaaaaaaaaaaaaa

Mvh:Marcus

Postat av Spanieninspirerad tränare den 7 feb 2010 kl 09:42
Dela upp i bredd- och utvecklingslag tidigare så slipper man problemet. I Spanien delas de upp redan i tioårsåldern och träningsmängd och träningsinnehåll ligger på en seriös nivå tidigt. Anledningen till att det är endast en promille som blir elitspelare har mycket att göra med jante-Sverige, bredd till förbannelse. Det är bara att välja om man vill syssla med social fotboll eller elitfotboll. Åk själva på studiebesök och tyck sen.

Postat av Mamma den 7 feb 2010 kl 08:24
Det finns inget svårare än att vara en bra förälder.
Men frågan är om barnet vill eller om det är föräldern som piskar fram sin kontroll över barnet..Mao.detta fick inte jag göra som jag en gång ville och nu vill jag att du ska göra det.
Ja ,hur låter det.!
Tvång är aldrig bra, men får barnen kärlek och uppmärksamhet kan man se deras gåvor.
Som jag sa det är inte så lätt att vara en bra förälder

Postat av Suz den 3 feb 2010 kl 19:53
Jag var ledare för barngympan på min ort och där fanns en tjej som bara sprang runt och sabbade för alla andra hela tiden. Jag tog till slut ett snack med henne och då kom det fram att hon var tvungen att träna något VARJE DAG! Så hon gick på både gymnastik, skidåkning under vintern, simning och friidrott på somrarna. Tjejen var 6 år...Jag tog upp detta med modern men hon fnös bara och talade om att hennes dotter minsann älskade att träna så detta var bara något hon sa för att hon ville ha uppmärksamhet. Det hör till att hela den familjen är träningsnarkomaner.

Postat av Stötta inte pressa den 2 feb 2010 kl 16:46
Det pratas bara om idrotten,hur ser det inte ut inom musik och dans,vad är det för fel om man är med och stöttar sina barn.
Hellre det än föräldrar som inte bryr sig alls,hur tror ni dom barnen känner sig?

Postat av

christinas tyck o tänk

67 den 2 feb 2010 kl 15:07
Det är viktigt att barnen har någon idrott att gå till, men det är lika viktigt att man ger barnen valmöjligheter så man hamnar i rätt sport, från deras synvinkel och inte sin egen, mina ville rida, och för att kunna dela deras intressen började jag oxå rida, hade ju en vän som hade ridskola så jag kunde fixa betalningen på ett bra sätt, det gjorde oxå att jag aldrig drev dom eller lade mig i deras träning.
I dag är dom hästfolk och tränare i England, så något måste jag gjort rätt i alla fall.

1 2

Nästa

För att anmäla ett inlägg, klicka på